Dag efter dag passerar utan att vi reflekterar över det. Varje dag är egentligen unik, för det finns ingen som är den andre lik. Hur mycket ska man behöva anstränga sig för att lyckas ta vara på så mycket som möjligt av dagen, eller är det så att man måste göra allt för att utnyttja varje minut. Men tänk om denna minuten är den sista jag lever, har jag då gjort det jag alltid velat göra och uppleva. Absolut inte, men vad gör jag åt det, inte ett dugg. Här går man dag efter dag och tragglar i sina gamla fotspår. Man lever efter de normer som samhället satt upp åt oss "ordentliga" människor. Vi bara tackar och tar emot, lever, och är nöjda med det lilla vi får. Men våra drömmer håller oss levande. För visst drömmer vi alla, vi fantiserar om framtiden, framtiden som för en del kanske aldrig kommer, men visst finns den där långt in i vår djupaste fantasi. Och det är där långt in i drömmarnas land jag vill leva och uppnå alla de mål som jag ständigt tänker på...
No comments:
Post a Comment