Debut med Ville

Igår var det dags på Jbks inofficiella agilitytävling, vi anordnade denna för att kunna examinera Åsa som tävlingsledare. Tävlingen flöt på ganska bra även om det då och då strular till sig lite. Jag har sedan innan bestämt att undvika tävla själv när jag är funktionär, mest för att min hund inte fixar att sitta i en bur hela dagen och också för det är väldigt stressande, då är det bättre att Ella är hemma med Micke. Men eftersom jag ska tävla Ville i Falkenberg ville jag testa honom på en hel bana och en "riktig" tävling. Dessutom var Nina med som hundskötare så jag behövde egentligen bara gå banan springa med honom och sen sätta mig vid datorn och resultaten. Jag hade nummer ett i båda klasserna för att detta skulle funka. Så en liten snabb utvärdering av Villes och min debut.

Agilityklass: Denna banan va riktigt rolig, och ganska klurig. Jag tycker bara det är bättre ju svårare det är så man kan testa vissa sekvenser. Jag var lite nevös över starten, det är jag ju alltid även med Ella men med en ny hund är det alltid lite pirrigt. Men det gick bra och det flöt på bra, han gjorde bra kf på gungan och balansen, ovanligt med en hund som kan :). Sen fortsatte det bra inga konstigheter, men sen mot slutet låg det en tunnel under A-hindret och jag tänkte inte så mycket på att det var en fälla, jag försökte bara komma ihåg att jag skulle säga genom på tunneln (jag använder inte det kommandot på Ella), och Ville springer upp på A-hindret men jag forstätter som att det ingick i planen :). Vi kör klart banan och det kändes riktigt bra.

Hoppklassen: Var en betydligt enklare bana, en riktig springbana och det passar Ville. Jag bestämde mig för att bara köra fullt ut och det gjorde vi. Inga tveksamheter, jag tyckte jag tappade honom lite i en sväng efter en tunnel men såg sen att det gjorde de flesta. Jag tycker det kändes som en simpel och stabil runda. Detta räckte faktiskt till vinst :).

Inför starten med Ville hade jag bestämt mig för en sak, att köra som att vi alltid kört tillsammans, alltså inte tveka eller mesa bara för att vi inte är helt samspelta än. Och att satsta på bra tider för jag vet att han kan springa på bra och att han är snabbare än Ella så nu har jag min chans att själv visa att jag kan springa. Jag vet att jag håller tillbaka mig själv på Ella, mest för jag är så rädd för hennes megahopp, men Ville sysslar ju inte med sånt så då är det bara att satsa. Det jag kände när jag tappade honom på A-hindret var att om det hade varit Ella hade jag fått stopp på henne innan, jag måste därför vara snabbare när jag ser att han är på väg fel.

Inför Falkenberg är Ville färdigtränad, haha, då har vi tränar ihop två gånger och tävlat en. Ella måste jag hinna träna ordentligt med en gång denna veckan, känner att jag inte hunnit lägga ner så mycket tid som jag velat. Annars känns det riktigt laddat och det ska bli himla kul att köra båda, skönt att de är i samma klasser för då slipper jag ju gå fler banvandringar. Hundskötarna Nina och Micke är ju med så kan inte gå annat än bra :). Ella och Ville är väldigt lika i just handlingen, det är kf och slalom som Ella är osäkrare på än Ville. Men går jag en bana så är det i stort sett samma plan som gäller för de båda, kanske nått litet som kommer skilja. Sen kan man ju hitta en fälla när man kört den ena och rätta till det till man kör den andra, haha, fusk!

Har dock märkt av ett problem de få gånger jag tävlat två hundar på samma gång, att det är lätt att man satsar mest på en..detta är självklart omedvetet men något jag tänkt på. Jag ska jobba med detta och liksom hitta känslan med båda, inte bara satsa på den ena och det får definitivt inte bli Ville bara för det är kul att köra med någon ny.
Jag kommer att ha en stor hejaklack med mig, jag blir ju väldigt nevös av att folk tittar på just mig men oftast brukar jag kunna vända nervositeten till något positivt och jag ska banne mig kämpa. Hoppas bara inte det blir för varmt för då kommer jag säkert bli sådär konstig, får ju numera solsting för minsta lilla solgnutta.

Minisemester

I helgen åkte jag och Micke till Malmö, jag slutade jobba 09 på lördagmorgon så då åkte vi. Vi hälsade på Lotta, hade picknick i en park och åt god mat på kvällen. Tyvärr fick vi inte mer än lördagen tillsammans för på söndagen blev hon inkallad på en flygning. Jag hade efteranmält mig till tävlingen i Lund så jag och Micke åkte till den på söndagen. Klass 2 startade vilket var väldigt skönt för klockan 11 var vi redan på väg hem igen.

Första klassen var agilityn: En ganska lätt bana, inte så många byten om man inte kände för det. Jag koncentrarer mig ju mest på att klara kf, tyvärr drog vi på oss 5 fel på ingången till slalomet, jag har sett på filmen att det mest är mitt fel, jag trycker ut henne lite för mycket, samtidigt som jag tycker att hon ska klara de flesta vinklar vid det här laget. Ella satte alla kf, balansen jättebra, A-hndret bättre än vanligt, alltså inte på gränsen, gungan bra även om den åkte upp väldigt snabbt så hon höll på att hänga med. Men det fanns ett annat problem, massa vägringar på tunnlar. Jag blev alltså diskad, så himla oväntat. Jag har märkt det sista att hon varit lite tveksam till just tunnlar och då främst släpet, detta gäller även på träning. Det är så himla konstigt för är det något jag aldrig behövt oroa mig för så är det tunnlar. Hon har alltid älskat dem. Jag tror det har hänt nått som fått henne osäker och måste verkligen träna på detta mycket. Finns inget värre än att gå in på en bana och känna sig osäker över ett speciellt moment. Men tredje starten i rad med godkända kf, så det tar sig.

Inför hoppklassen var jag lite osäker då det egentligen enda svåra i banan var just några tunnelsekvenser, och att släptunneln låg som hinder två. Jag bestämde mig för att följa med henne hela vägen till tunnlarna och hjälpa henne massor. Banan var för övrigt enkel och en riktigt springbana, inget som gynnar korta små ben.
Starten gick bra, första bytet (som många missade) satt fint och ganska tajt, sen flöt det på bra. Slalomet gick fint sen missade jag att göra ett byta och hamnade efter där jag absolut inte fick göra det eftersom det var där tunnlarna kom, men då visar Ella vanlig form och bara rusar in som inget och vi kör vidare. Allt satt perfekt utan det bytet då men det ser ut som det är helt planerat :). Vi klarade referenstiden och hamnde nog tillslut på en nionde plats, och det var sex pinnar. Jag har aldrig hamnat så långt ner på ett bra nollat lopp, men eftersom det inte var så klurigt får ju många snabba hundar till det. Jag är ändå nöjd, har kollat på filmen och tycker faktiskt att det är ett bra lopp. Finns inte så mycket jag kan se som skulle förbättra farten mer än att hon skulle springa snabbare och det gör hon inte. Men målet är ju att vara felfri och klara tiden mer kan vi inte göra. Rätt skönt att inte ta den sista pinnen för det hade inneburit debut i klass 2 i Falkenberg och det vill jag inte. Är det pinnar som ska tas så är det i agilityn, det är prio nu.

Denna veckan får Ella vila lite, hon har fått massage och biolight av Carina så hon kan behöva vila upp sig. Istället blir det en Ville-vecka, ska träna honom lite ikväll så jag klarar av att starta honom på söndag. Ska bli kul och se om vi gör bort oss fullkomligt, hehe.
Nästa vecka blir den tunnel och kf med Ella och sen är det Falkenberg, ska bli himla kul, hoppas på bra väder bara.

Min hälsostatus är orförändrar, lite problem med yrsel och flåsighet vid ansträngning. Kommer inte träna någon löpning nu på en vecka för att vila upp kroppen. Sen får vi se hur det går, just nu är prio att kunna köra agility utan att det känns som jag ska dö efter.. :)

Veckan som varit

Tiden den bara springer iväg just nu, det känns som jag är uppbokad på grejer hela tiden. Hinner knappt andas mellan allt. I helgen var det Melodifestival, kul. Vi träffades på stan för mat redan vid 14 på dagen, sen gick vi hem och svidade om till festkläderna och sen var det dags för fest. Det gick rätt lugnt till, kul att det gick så bra för Sverige. Det var ganska skönt med en helg utan tävling, även om jag längtar jättemycket efter tävling. Jag har inte riktigt varit på hugget det sista och jag känner att det påverkar mig lite. Jag blir lätt andfådd och svimmig vid ansträngning, så jag har fått en tid hos läkaren för att kolla upp detta. Blev faktiskt lite skraj sist jag tävlade för det kändes verkligen som jag typ skulle dö under loppet. Jag har varit ute och joggat flera gånger efter det men då är det inget problem utan det är mer som när man tränar agility och det blir korta men intensiva ryck. Jag hoppas det blir bättre annars kommer det bli jobbigt i Falkenberg där jag ska springa 8 lopp :). Får bli många snickers och coca cola.

I helgen ska vi ner till Mickes syster, jag passade därför på att efteranmäla mig till tävlingen i Lund. Jag har inte så höga förväntningar på den tävlingen, vill mest se om jag kan kontrollera mitt flås och inte svimma. Tanken var ju att under tävlingsuppehållet på tre veckor träna kf som sjutton men det har varit svårt då vi inte haft några balanshinder. Förhoppningsvis kommer de i veckan så jag kan ta tag i det.

Jag och Nina var uppe på klubben i söndag. Jag körde en bana med Ella för att träna fart och slalom från olika positioner. Allt gick bra utan släptunneln som hon vägrade ta för det va blött. Lite oroväckande att hon strular på den, hatar att ha ett hinder man ska behöva va orolig för på tävling. Handlingen känns helt ok nu, jag börjar komma underfull med mer och mer. Är väldigt bra att vara hjälpinstruktör på fortsättningskursen för jag har kommit på massa saker som vi själva måste öva på och som nu fungerar väldigt bra.

Jag tränade även Ville för första gången och det gick över förväntan. Började hårt med en bana på 17 hinder och det gick som sjutton. Han var helt taggad men inte speciellt störd över att det var jag som körde med honom. Mitt stora problem är att Nina och jag inte använder samma kommandon så jag måste öva in dom snabbt..blev fel lite här och där men gjorde inte så mycket då han är som Ella och lyssnar väldigt mycket på kroppsspråket. Jag och Nina har ganska lika handling så tror inte han tycker det är så svårt att fatta. Sen är han ju en schysst kille så han gör ju mycket själv. Såg att han blev lite tveksam till bb som jag använder väldigt mycket på Ella, så det får vi nog träna lite innan. Testade även lite staket mm och det gick bra. Jag sprang på ordentligt och det var så kul för han hade mer att ge, jag får ju inte den responsen av Ella. Hon blir bara stressad och hoppar högt, Ville använde farten frammåt. Ska bli himla kul att köra honom även om det är lite nervöst. I början kommer jag fega lite med farten, så han inte springer och tar fel hinder men när jag lärt känna honom ska jag nog pressa farten lite. Jag ska starta honom på den inofficiella tävlingen på klubben så han kan busa av sig innan Falkenberg ;).

Tävling i Kungälv

I lördags var det dags för vårens sista tävling. Jag, Jeanette och Ulrika åkte dit runt 08 snåret, skönt att det inte blev en så tidig morgon. När vi kom dit kunde vi ta det lugnt och fika lite, ingen brådska alls. Först ut var Ulrika som gjorde ett kanon lopp, jag var så säker på att hon äntligen skulle ta den där jäkla pinnen men så precis på slutet blev det en vägran..så himla retligt.
Efter ytterligare väntan var det dags för mig att gå banvandring, jag tyckte banan kändes svår, nog den lurigaste klass 2 agility jag kört. Hundens väg var väl egentligen inte så svår men konstiga vinklar och lurerihinder. I alla fall så kände jag på banvandringen att jag inte mådde så bra, men ändå fortsatte jag att springa runt som en annan idiot. Så när de förlängde banvandringen fortsatte jag att springa, så himla puckat. Innan det var jag inser jag att det är jag som skakar och inte Ella...hmm, jag börjar fatta att jag har ett ganska kraftigt blodsockerfall (kan få det ibland och speciellt när det är varmt och jag inte känner hunger). Jag startar Ella och det börjar bra, hon tar kf på balansen som jag vill och det flyter på, sen gör jag det svårt för henne innan slalomet och hon missar ingången *2, då kände jag att nu ramlar jag ihop. Men jag ville så gärna köra de andra balanshindrerna så jag fortsätter vinglandes, på slutet av banan kan jag knappt andas och det kändes som jag skulle ramla ihop. Jag lyckades få med mig Ella från banan och snabbt ta mig undan området och lägga mig och typ dö bakom ett tält. Efter ett tag lugnade det sig och jag kunde hälla i mig en cola och försöka äta min sallad. Jag var helt bestämd på att inte köra hopploppet men sen när det ropade upp banvandring blev jag lite sugen :):
Jag bestämde mig för att jag bara fick gå banan långsamt två gånger för att inte blir snurrig igen.

Hoppbanan kändes faktiskt ganska klurig och med väldigt maxade hinder. Alla låg på minst 35 i höjd så jag blev lite orolig att det skulle trötta ut Ella fullkomligt. På starten kände jag mig inte så nervös för jag tänkte bara att jag kör så länge det håller. Men det började himla bra och jag hittade ett sånt där sjukt bra flyt. Allt bara funkade, visst fick jag skrika en del men det var bara för att peppa henne. Jag fick hyfsat tighta svängar och jag tappade henne inte någonstans. Det blev ett felfritt lopp och det räckte till en första plats :). Tyvärr så fick alla nio felfria ekipage tidsfel men vi var i alla fall snabbast av dem. Kollade resultaten idag och i medium var ingen snabbare, i large var det två Border collies som slog oss (det kan man ju leva med)..men ingen annan så det känns ju rätt okej ändå. Tycker det var en för snål tid men jag är rätt glad över att inte hamna i klass 3 nu, skönt att ha den sista pinnen kvar så jag har nått att tävla om..i klass3 har jag inget att göra ändå. Ella var väldigt duktig i denna klassen och vi har fått köra en hel del handling som jag annars inte gillar, men insåg nu att det inte är några problem.

Nu ska jag träna massor innan Falkenberg, där hoppas jag kunna sätta alla kf i en av klasserna. Har ju faktiskt gjort det i två klasser i rad nu. Jag får nog kolla över min mål för året för hälften av dem är redan uppfyllda :)..
Dock finns det en grej som stressar mig otroligt mycket nu och gör mig till en sämra människa, jag hoppas att jag kan bli kvitt detta och få fram det positiva i det snart. Det påverkade mig väldigt mycket i lördags men jag är ändå glad att jag lyckades fokusera i den sista klassen.

2 Maj fyllde lilla Filippa 1 år

Bröllop och tävling

Helgen har gått så himla fort. I fredags efter jobbet åkte jag och Micke upp till klubben för att se om vår lilla hund orkade lyfta på benen och hoppa några skutt. Ella blev väldigt glad över att få köra även om det inte är samma vanliga tryck i henne. Jag fokuserade mest på handling och kf på balans och att ta gungan. (hon har ju hoppat av gungan två gånger), micke kom på att vi kunde hålla fast gungan så den inte åkte ner så fort och på det sättet blir mer som en tyngre gunga och detta verkade funka för hon tog gungan utan problem på tävlingen.

Det var min kusin Lina och hennes nya man Rob som skulle gifta sig i lördags. Kul då det var en hel del engelsmän som kommit hit för att fira detta. Rob är ju engelman och Linda bor i England och har gjort det i många år. Bröllopet va jättefint och festen va rolig även om man var väldigt trött. Pappa, Micke och Albin festade på ordentligt medan jag och Hillevi tog det lite lugnare. Efter cermonin i kyrkan insåg vi att detta kommer bli en tuff kväll med engelskan så vi åkte hem till mig och Micke i 45 minuter och hällde i oss allt i alkoholväg..tom mormor pimplade i sig några glas vin. Mamma som sjungit i kyrkan och typ haft ett nervöst sammanbrott i tre veckor firade med en cigarett (hon röker inte i vanliga fall). Ja svenska släkten va lite halvt hysteriska och flamsiga när vi kom till festen men sen löste sig det mesta. Är väldigt tacksam för bordsplaceringen, jag fick sitta bredvid pappa och Albin, Micke mitt emot och mamma och Hillevi bredvid honom, så himla skönt. Detta va det första riktiga bröllopet jag varit med på inom släkten så det va himla kul.

Dagen efter var det dags för tävling i Tranås. Jag och Ulrika åkte vid 11, jag hade inte följt med om vi åkt tidigt så det va himla lägligt med sena starter. Anna och Jeanette åkte betydligt mycket tidigare. Ella fick jag hemkörd av Mickes mamma strax innan och hon sa att Ella va extremt trött och att hon hade varit det kvällen innan också. Jag kände mig därför inte så där jätteladdad men tänkte mest att det kunde bli en trevlig utflykt. Det var skitkallt vilket var bra för då blir hon ju lite piggare, dock höll jag på att frysa halvt ihjäl.

Först va det agilityklassen, när jag gick banan kände jag mig inte så laddad. Hela kroppen kändes skakig och svag, nästan bakiskänsla fast jag var inte det. Jag hade sent startnummer, så jag passade på att värma upp på några hopphiner och balans, då märkte jag att Ella blev hur taggad som helst. Oväntat då hon förra helgen inte alls taggade till på samma sätt. Starten gick bra och sen kom släpet, pju hon gick igenom, balansen gick bra men fan vad jag fick skrika på henne, hon tog kf tydligt och klart. Sen skulle jag göra ett byte innan A-hindret men detta blev lite för bra så jag hamnade för långt ner och kom efter, så jag fick springa ikapp och det innebär ju att även hon ökar farten, hon flög upp på A-hindret och även ner :), men dock så nuddade hon kf, tyvärr tappade jag henne efter det och hon svävade iväg och missade ingången till slalomet. Men sen tog hon det rätt och resten av banan gick bra. Det va inget bra lopp, jag fick verkligen kämpa och skrika på henne då hon svävade iväg, men ändå kändes det okej då hon sprang för att hon tyckte det va kul. Jag chansade på omvänt slalom och det måste jag fortsätta med, det funkar ju faktiskt nu. Hon tog gungan och släpet och drog på tunnlar så helt klart en förbättring. 5 fel är ok när hon är som hon är. Dock gjorde hon ett par kaninhopp och det är jag lite bekymrad över.

Hoppklassen var nästan direkt efter jag hade lite svårt att ladda om. Först tyckte jag den kändes väldigt krånglig och jag fick inte riktigt ordning på det, men sen efter ett tag fick jag tillbaka självförtroendet. Jag har rätt bra koll på vad jag måste göra för att tjäna tid, sen är det ju svårt att veta vilket humör Ella är på men jag utgår från att hon drar själv och gör hon inte det får jag snabbt tänka om. Jag hade bestämt mig för att titta på de sju första hundarna men fick lite panik då ingen gick i mål och jag inte riktigt kunde se någon köra igenom hela banan. Sen blev jag stressad när jag såg att typ alla gjorde tvärtemot min plan på ett ställe och började tveka och fundera på att göra likadant men sen bara bestämde jag mig för att köra på mitt sätt.
Ella var supertaggad, som hinder två var det en tunnel och jag skrek på henne för jag tyckte hon var där inne så himla länge..sen bara körde vi, slalomet kom hon i hög fart mot och hon fixade det. Sen var det bara att köra och det gjorde vi, det var på ett ställe jag blev så jäkla osäker och var snabbt tvungen att leta efter siffran för att se om jag skulle ta det hindret. Ella drog jättebra på hinder och tunnlar och det kändes faktikst bra, nästan som vanligt. När jag sprang i mål var det så tyst så jag trodde jag hade glömt nått hinder och diskat mig, så blev väldigt glad när speakern sa att vi var nolla och inom tiden :). Jag var faktiskt väldigt nöjd med loppet, med tanke på att jag inte gått en promenad på 2,5 veckor med min hund så var detta ett bra lopp. Vi samarbetade och hon lyssnade på mina signaler. Hade hon varit som vanligt kanske det hade varit lite mer tryck i backsvängarna och slalomet men det spelar ingen roll. Hon var bäst ändå :). Det jag måste börja träna är bättre fart i slalomet, jag är lite feg där med peppningen och det ska bli bättre. Det blev en tredjeplats och pinne, så kul, 1 hundradel efter tvåan. Denna pinnen känns faktiskt bättre än förra i Nybro då tiden igår var mycket snålare och då är det himla kul att klara den med en lite långsammare hund.
Nästa vecka ska vi till Kungälv, då ska jag passa på att testa nya saker så jag vet vad jag måste träna på under uppehållet på tre veckor innan Falkenberg. Ska bli skönt med en liten paus från tävling då det tagit mycket energi med att hela tiden läsa av hur Ella mår. Hennes humör kommer ju snart vända, det brukar ta en månad ungefär. Så i Falkenberg tror jag att hon är på topp igen och jäkla vad vi ska ha tränar kf tills dess.