Vad säger man? Jäkligt snygg runda men synd på slalomet? Ja jag är van och jäkligt trött på denna kommentar!

Ska försöka rapportera hur det gick på tävlingarna i helgen. När jag skrivit det här inlägget har jag bestämt mig för att lägga detta bakom mig för nu har jag gått och tänkt fram och tillbaka på detta sen i söndags. Som ni förstår så fick jag ingen pinne och är väldigt besviken på det, eller egentligen är jag inte så besviken på att det inte blev någon pinne utan att det går så bra men ändå så får vi inte till det på grund av ett jäkla slalom som tidigare aldrig varit ett problem.

Lördag- Hässleholm
Först var det en agilityklass, vid första anblicken såg den ganska knepig ut men det är som vanligt när man står och tittar, sen när man väl får gå banan så blir det mycket enklare. Jag tyckte mig ha en bra plan för banan, men mest nervös var jag över hur Ella egentligen mådde, hon har ju varit seg sedan tävlingen för två veckor sedan. Väl på start så var hon taggad. Det började bra sen gjorde jag ett byte som jag precis innan start bestämde mig för att ändra och nu i efterhand inte skulle gjort. Ella är inte van vid den typen av byte, vilket gjorde att hon missade hindret och det gav fem fel. Men vi fortsatte och innan slalomet bestämde jag mig för att ropa på henne så hon saktade ner farten, detta fick jag fel fel för..mycket konstigt då det var nästan två meter ifrån ingången men det spelade ju ingen roll då jag ändå hade fem fel. Annars så tog hon kontaktfälten och kändes pigg och alert igen.

Sen var det dags för hoppklassen, det blev vår tredje start i tvåan. Jag var väldigt nervös eftersom jag hade startnummer ett. Jag hade tittat på banan när medium och large körde och tyckte den såg riktigt svår ut, många fäller och det var knappt någon som tog sig runt felfritt. Jag gick banan lite snabbt och insåg att det inte var riktigt så svårt som det såg ut. Sen snabbt och hämta mig hund som Ulrika höll åt mig, baddade henne i vatten för solen stekte just då och sen in till start. Jag var inte extremt nervös innan men kände mig lite skakig inför hur jag skulle lyckas med starten. Detta gick bra, tyvärr så hamnade Ella på fel sida av slalomet och gick därför in på fel sida. Slalomet var redan som nummer fyra så efter det körde jag på som bara den och fasen va bra det gick. Ella hon hittade alla linjer och det fanns inte en tvekan till att hon skulle göra fel, och jag skötte mina byten perfekt. Jag kände mig nöjd med rundan även om jag blir väldigt ledsen att det är slalomet som ställer till det för oss på varje tävling. Anna och Wilma var strax efter oss och de gjorde en snabb och snygg runda och tog sin första pinne i tvåan och dessutom med en klassvinst. Grattis Anna!

Söndag- Aneby
I söndags åkte vi till Aneby för att vara med på en klass1 tävling, Ella fick ju bara vara med i agilityklassen eftersom hon är uppflyttad i den andra. Här var jag helt säker på att jag äntligen skulle ta en pinne. Jag hade till och med fjäskat med mig min syster som stöd. Banan kändes ganska lätt, när jag gick den planerade jag för att göra ett par framförbyten. Jag trodde Ella skulle vara lite trött eftersom hon tävlat dagen innan men det visade sig att hon var riktigt taggad. När jag satte henne på starten så hade jag min ursprungliga plan men också en reservplan för om hon hade riktigt bra sug på hinderna så skulle jag ändra de flesta framförbyterna till bakombyten. Kanske inte låter jättebra att ha två planer men det brukar funka bra för mig, mest för att min lilla hund kan vara på två olika humör, ett lite osäkrare och då behöver mer hjälp och ett humör där hon fixar det mesta själv och detta visar sig inte förrän jag startar henne. Just i denna klassen var hon på strålande humör, det var mer eller mindre bara att springa med och visa lite vart hon skulle, inget direkt ansträngande, det blev nog bakombyten på nästan alla ställen, riktig härlig känsla. Hon satte alla kontaktfälten snyggt och som tredje sista hindre stod slalomet, Ella fixar rätt ingång med rätt mycket hjälp från mig, men går ur på näst sista pinnen. Jag höll på att börja lipa, det hade lätt blivit en pinne för oss om hon inte gjort så.. så jäkla nära. Jag blir arg, inte på Ella men på hela skiten. Jag ska inte ge upp men det känns tyvärr lite tungt. Det som är bra är att varje runda vi kör är så jäkla bra och säker och det är ju aldrig dåligt med träning. När jag gick ut från banan var det många som kom fram och sa att det var en väldigt fin runda, även sådana som jag inte träffat förut, så nått bra måste vi ju gjort, kände mig nästan som en kändis, hehe. Anna hon vann klassen och tog sin första pinne, så jäkla skönt för henne. Vi tragglar ju tillsammans i agility ettan.
Nu blir det lite vila sen om två veckor blir det fullt ös igen, dels kval i Agif och sen officiell tävling i Växjö på lördag. Jag ska fixa slalomet i en av klasserna, så bara är det!

Lite smått från veckan

Sitter på jobbet, ögonen går i kors..jag fattar inte varför jag är så jäkla trött. Men i morgon är jag helt ledig..kan inte minnas när det hände sist. Jag har faktiskt lyxat till med lite semester, dels för jag har fullt upp hela helgen och känner att jag behöver en ledig dag men också för jag tycker jag är värd det, jag hade ju inte långledigt förra helgen för då jobbade ju jag så jag tar det nu i stället. Det ska bli så skönt, jag och Ella ska ta en lång sovmorgon, det behöver vi båda sen ska vi mysa hela dagen. Jag har inte planerat in nått mer än att ta det lite lugnt.

I går var det agilitymöte, jag valde att inte ha med Ella eftersom hon är så jobbig på mötet. Hon blir så stirrig uppe på klubben så när vi i stället för att träna ska sitta på ett tråkigt möte så morrar hon på allt. Så hon fick åka hem i stället, det var ju ändå ingen träning efter. Blev mycket sagt på mötet, men mest handlade det ju om tävlingen som vi ska ha den 5 juni. Jag och Jeanette hade smalat ihop rätt mycket priser till tävlingen så det kändes skönt att det var klart.
Jag var även upp på klubben i tisdags innan den "riktiga" träningen började, detta för att i lugn och ro köra lite kontaktfält med klickern. När det gäller den biten tror jag träningen blir effektivast när det inte är för många som tränar samtidigt, så man kan köra precis så som man vill. Kontaktfälten gick asbra, blir riktigt impad att hon börjar fatta det där med att sätta två tassar på marken. Jag måste ju dock vara precis bredvid henne så det blir problem om det ligger en tunnel under så jag måste springa längre ifrån men men. Jag körde ju lite slalom också och som vanligt gick ju detta bra, hon gick inte ut slalomet en endaste gång så jag förstår inte varför hon gör det på tävling. Att det blir fel ingång ibland det kan jag leva med även om det kan vara irreterande. Så nu får vi se hur det går i helgen, jag har ju tre chanser på mig att sätta slalomet felfritt. För det är typ det enda målet med helgen, att lyckas med slalomet, man kan tycka att detta borde vara en baggis men med min lilla fröken Ella är det tyvärr inte det :).

Ella har sedan tävlingen för två veckor sedan inte varit helt som vanligt, hon är lite trött antagligen pga kommande löp eller skendräktighet. Jag har inte gått jättelånga promenader med henne och knappt tränat nått utan mest låtit henne vara. Känns hon inte pigg på lördag så stryker jag mig på tävlingen i Aneby som är på söndag. Men förhoppningsvis är hon typ som vanligt, lite långsammare gynnar ju bara i agilityklassen.. :).

Annars händer det inte så mycket, eller jo det gör det men tänker knappt längre på att det är fullt upp hela tiden. Dagarna bara springer i väg och våren är faktiskt här, underbart. Snart är det dags att lägga i bromsen och njuta av vädret och värmen. Då kommer det förhoppningsvis bli många sköna kvällar efter jobbet vid något hundbad eller kanske i poolen hemma. Längtar så!

Livet just nu

Har precis kommit hem från ett 20 timmars pass... har ju dock sovande jour under passet men det känns ändå att man är på samma arbetsplats i 20 timmar. Jag har ju i snart fyra år jobbat som typ personlig assistent/alternativt kortisboende åt en kille. Vi jobbar där en helg i månaden och då är vi två personal dygnet runt. Detta pass kom ju självklart när mitt "riktiga" jobb hade stängt pga Kristi himmelsfärd, så det blev inget långledigt, men i stället blev det pengar. Jag vet inte hur länge till jag kan behålla detta helgpasset då det känns lite fel att ta ledigt från jobbet för att kunna jobba där ibland. Men jag får ta ett beslut efter sommaren, blir nog bara två helgpass fram tills dess. Mest jobbigt är det att inte träffa Ella på hela 20 timmar ;), men vi kan nog behöva en paus från varandra ibland.

Annars är det som vanligt mycket jobbande för mig, jag jobbar ju nu 100 procent på Trafikverket och sen lite annat på helgerna. Ska försöka att inte lova bort mig på mer extra pass nu utan hålla mig till mitt riktiga jobb. Jag hinner ju alltid med Ella för hon är ju prioritet nummer ett, alltid. Men försöker också hinna med mina kompisar som alla verkar ha det lite struligt, upp och ner, hit och dit. Vi ska åka till Ullared snart, det ska bli kul.

Lilla fölet som numera heter North Pearls Filippa mår bra, hon är pigg och vild. Hon bits, sparkas och är alldeles underbar. Man får lära sig att hantera ett helt nytt rörelsemönster som man inte visste var möjligt och lära sig att skydda sig från både fram och bakände. Trots det är hon världens sötaste lilla hästunge. Ella är väldigt imponerad och försöker få kontakt med henne men det mötet sätter jag stopp för, jag vill ju gärna behålla min lilla hund i livet.

Som vanligt går jag och grubblar över hur meninglöst livet egentligen är. Man hinner ju typ bara jobba och hur mycket skratt man än kan få sig på jobbet så är man ju dock där och inte hemma. Jag längtar hem så fort jag går utanför dörren. Jag får panik, mitt liv kan inte vara så här betydelselöst. Jag skulle ju göra något stort med mitt liv, jag skulle ju bli nått, jag skulle påverka världen. Vad hände? Jag sitter på mitt jäkla jobb där det egentligen knappt är någon som märker vad man gör och allvarligt hur spännande är det att passa upp på bortskämda kostymnissar? Nej det här funkar inte. Jag borde först och främst bli politiker och införa 6 timmars dagar, så alla människor han hem till sina familjer, kunde ta hand om sina barn och inte lämna dem på dagis tidigt på morgonen och sen hämta dem sent på eftermiddagen för att sen hem och äta och sen gå och lägga sig...,tragiskt. Hur har världen blivit så här? Vad ska man med en familj till om man ändå aldrig hinner vårda den? Ja detta är upprörande och ju mer man tänker på det ju värre blir det. Jag kan inte acceptera att det ska vara så här, jag vet att man ska vara glad att man har ett jobb så jag ska inte klaga. Och jag vet att man inte kan ha roligt hela dagarna och det menar jag inte men man borde ha mer tid för livet än för jobbet. Och vad är det som gör livet till ett enda problem? Jo pengar..det är pengarna som förstör våra liv, som sätter alla krav på oss. Jag vill leva och jag vill göra det nu men det finns helt enkelt inte pengar och tid. Jag måste hitta glöden som fanns tidigare när jag hade mål och hopp med livet. Ska bara fundera ut en plan för hur.

Nu ska jag åka och handla för att kunna göra ett gäng matlådor inför veckan...ytterligare ett måste för att överleva. Fy fan vad trött jag blir, jag vill bara ta Ella och Micke och dra. Dra till ett värmare land, äta frukt och göra underverk ;). Jag är inte så deppig som det låter, allt är egentligen okej, bara trött på hur världen ser ut. Det är krig och svällt och det är något man borde tänka mer på men samtidigt så lever vi just nu i Sverige och här ställs det krav på oss, det spelar ingen roll om jag svälter mig för att visa sympati för de fattiga för då hamnar ju jag på gatan här. I vårt land ställs det krav på oss, både på gott och ont. Det är dem kraven jag tycker borde ändras och förbättras, allt för befolkningen välmående.

Rapport från tävlingen i Töreboda/Götene

Ja det blev ingen pinne denna helgen heller, tycker det börjar kännas rätt tjatigt. Loppen går ju egentligen rätt bra men på nått sätt lyckas jag inte få Ella att göra rätt till 100 procenligt. I år har vi startat fyra agilityklasser och i samtliga har Ella fixat alla kontaktfält men dragit på sig fem fel på slalomet och en gång när hon rev ett hinder. Som ni förstår så är det jäkligt retligt när allt annat går rätt så enkelt. Men som jag sagt förut så vet jag ju att när vi väl får till det så kommer ju pinnarna. Jag ska väl ända vara glad för att vi alltid reder ut banorna på ett bra sätt. Ella kan slalomet, på träning kan man göra i stort sett hur som helst och hon klara det men på tävling är det nått som gör att hon blir osäker och slarvig. Ska träna på det..hur jag nu ska göra det.

I hoppklassen gick det egentligen bra, fick fem fel på en tunnelingång (fattar egentligen inte varför), sen så klart så fick hon fem fel på slalomet, men detta gör inte så mycket för hon uppfattade nog aldrig vad hon skulle göra för hon sprang bara förbi. När jag ropade tillbaka henne gjorde hon hela slalomet rätt även om det gick sakta, men bättre det så hon genomför det rätt. Det som gjorde att det inte kändes helt okej efter loppet var att hon var i två eller tre hinder vilket hon aldrig annars är.. jag tyckte ju redan kvällen innan att hon var lite seg och jag anser att detta var ett tecken på detta. Så fick lite dåligt samvete efter för att jag pressat henne när hon inte var helt hundraprocentig. Men annars är jag nöjd med dagen, vi gör jämna och faktiskt bra resultat och jag måste tänka på att det är huvudsaken. Jag är glad att trots min besvikelse när det blir fel inne på banan fullföljer och kämpar och är på henne så det inte blir fler fel. Och det är nog då vi utvecklas mest för då vågar man testa lite andra grejer som man kanske inte gör så länge som man är felfri. Jag är rätt imponerad av mig själv för detta, för jag vet ju hur arg jag är efter ett lopp som inte gått helt som jag vill men då är det en skön känsla att veta att jag fullgjorde det och faktiskt fick ut nåt annat av loppet. Så mycket bra Emelie. Ella behöver jag inte berömma för hon är bäst vad hon än gör. Hon är ju en fantastisk liten hund även om hon ibland inte är den lättaste att ha med att göra.

Nu blir det vila ett par dagar sen får jag se om hon är lite piggare i benen.

Trött, förkyld och ont i knät- härlig uppladdning inför i morgon

Jahopp, har inte haft någon som helst tid för att skriva några rader här. Anledningen till detta är dels mycket jobbande men främst för att vårat lilla föl äntligen hittat ut ur magen. Det blev en liten flicka och hon föddes i söndags..jag och Hillevi sov i husvagnen lördag till söndag och höll vakt men hon väntade ända till förmiddagen innan hon ansåg att det var dags. Det blev en ganska dramatisk fölning men i slutändan så gick allt bra. Jag, min syster, pappa och mamma är ju delägare i detta lilla liv så nu äger jag en häst igen.

Jag har i cirka en vecka varit rätt hängig, jag har med nöd och näppe orkat jobba. Jag har varit väldigt snorig och hostig men ändå känns det som det inte riktigt slagit ut. Jag hoppas att det vänder nu så jag kan börja träna igen. Jag har dock tvingat mig iväg och tränat lite med Ella, det har faktiskt blivit två snabbisar denna veckan direkt efter dagis. Den ena gången tränade jag i hela fem effektiva minuter och sen gick vi i skogen. Tyckte det räckte för hon gjorde det mesta rätt. Den andra gången tränade vi i kanske en kvart, vi körde mycket slalom och kontaktfält. Tränade med klickern för första gången och jäkla va duktig hon var ;). Tyvärr är det ju inte bra att åka på tävling när allt gått bra innan, lätt att jag inte kämpar lika mycket då. Jag känner mig lite uppgiven inför denna tävlingen då slalomet strulat rejält på de sista tävlingarna, men jag får hoppas på ett under.

Inte nog med att jag är lite hängig, under efter eftermiddagen idag började jag få ont i knät igen. Jag brukar ju bara få det om jag anstränger det men det har jag inte gjort, snarare tvärtom. Hoppas det inte blir värre till i morgon. Ella är inte riktigt på hugget heller.. hon får också vila upp sig i kväll.