Funderingar bara

Ännu en kväll på jobbet, kan inte påstå att det är jätte ansträngande att jobba. Nattpasset är guldvärt, bara kolla läget och ändå få rätt bra med pengar. När man sitter ensam på jobbet är det som om tiden hinner ikapp en. Det är inte förrens man varvar ner som man kan börja fundera. Dagarna bara springer iväg utan att man ens hinner tänka. Dagarna i skolan bara försvinner, kurserna betas av i ett rasande tempo. Tänker man inte efter och bara åker med går det rätt bra. Men det är i sådana här stunder som man börja undra vad man egentligen håller på med. Känns som livet bara passerar. Inte för att det gör så mycket just nu. Hatar vintern, och hatar att ha problem. Men men man ska inte klaga i onödan. I helgen kommer min älskade lilla Josse hem. Ska bli så skönt att få prata av sig och träffa henne. Har längtat så efter min kära lilla vän. En hel helg full med påhitt och fest tror jag vi ska ordna. Sen får man ju inte missa idol på fredag. Usch vet inte vem jag ska heja på. Höll ju tummarna på Marcus innan, men nu tycker jag allt Erik börjat bli riktigt bra. Jaja, må bäste man vinna.

Komplicerat

Har äntligen börjat få ordning på livet igen. Står åter igen stadigt på jorden. Efter mer än en månads problem har det börjat ljusna. Trivs i lägenheten, även om det är svårt att vänja sig vid att vara ensam på kvällarna. Har i och för sig haft väldigt mycket att göra så jag har knappt varit hemma men bara att släcka ner och gå och lägga sig själv känns lite skumt. Även om det var ett bra tag sen livet kastades om totalt så är det ändå svårt att vänja sig. Men det känns otroligt skönt att stå på egna ben igen. Starkare än nånsin och förhoppningsvis full av liv. Borde inte deppa över beslut som man själv fattat. Stört att man vill en sak men ändå känns det osäkert om man verkligen vill det. Blir så trött, måste allt vara så komplicerat? Jag som egentligen försöker undvika att komplicera saker, verkar bara lyckas krångla till allt nu förtiden. Sak samma, allt går i rätt riktning i alla fall.

En helt sjuk kväll

Ja det var än en gång dags för den omtalade spårvagnfesten. Kvällen började med förfest på Torpa, vi försökte ta det ganska lugnt med tanke på att målet va att kunna ta oss till festen denna gång. Ett par drinkar slank dock ner och humöret var på topp när det var dags att börja vandringen mott spårvagnhallarna. Efter ett litet stopp i en lekpark kom vi fram till det smockade huset. Det var väldigt mycket folk, men inte så många bekanta ansikten. Kul med massa människor, kändes nästan som att vara ute på krogen. Stämningen drogs tyvärr ner när polisen kom och utrymde lokalen. Vi som vid den tidpunkten blivit lite trötta passade på att låna en säng och vila upp oss lite.
Efter ungefär en halvtimma började festen om. Inte riktigt lika mycket folk, vilket inte gjorde det minsta. Dansgolvet blev vårat och vi shakade på för glatta livet. Tiden gick alldeles för fort och inte förens fyra snåret började vi dra oss hem. Trötta och vingliga ben men med ett stort leende på läpparna. Det var en kanon kul kväll och det var framförallt kul att träffa så många gamla kompisar från förr!! Känns jobbigt att det nya livet börjar imorgon, inga mer fester. Nu är det hårdträning som gäller, nu ska det inte förtäras någon mer alkohol i år, kroppen ska återigen byggas upp. .

Filmrecension- The Grudge 2

Om du inte tycker om japansk skräck eller uppföljare har du numera dubbla anledningar att frukta att du bokat in dig på ”The Grudge 2”. Har du däremot inte fått nog efter ”The Ring”, ”One Missed Call”, ”Dark Water” och framförallt inte från ovan nämnda titelns första film, är det här en given biljett. Uppföljare lider tyvärr av det stora dilemmat att de får svårare att överraska. En katt, en blek liten pojke och en nackbruten kvinna funkar bra som hjärtstoppare i första omgången, men uppnår dock inte samma rysande effekt i andra.

I The Grudge får man följa med och utforska hemligheterna bakom förbannelsens vrede. Samtidigt presenteras nya karaktärer, som till en början till synes saknar helt samband, men som alla på ett eller annat sätt blivit utsatta för den övernaturliga förbannelsen. Liksom i första delen utspelar sig handlingen mestadels i Japan, men på engelska eftersom det är det språk som talas av filmens huvudpersoner. Sarah Michelle Gellar är åter tillbaka men denna gång i en betydligt mindre roll. Det är i stället hennes syster som ställs i fokus och får bära manteln vidare att utforska den mystiska förbannelsen. Till sin hjälp har hon en ung japansk journalist som redan i första filmen blivit indragen i förbannelsen. Japanska aktrisen Takako Fuji gör återigen rollen som den otäcka Kayako. I centrum står även en rad olika människor som ständigt blir förföljda utav den mörka hemligheten. Man får följa deras kamp mot det okända och följa deras inte allt för överraskande öden.

I förra filmen överlevde Karen Davis (Gellar) förbannelsen efter att flera gånger sett döden i vitögat. Tillslut lyckas inte Karen lura ödet mer vilket resulterar i att hon blir anklagad för mord och hamnar på sjukhus. Hemma i USA finns hennes mamma som är orolig då hon fått veta att hennes dotter är misstänkt för mordbrand och skickar därför Karens yngre syster Aubrey till Tokyo. Parallellt med historien om Aubrey och hennes syster kör filmen två sidohistorier, dels den hur två unga skolflickor utsätter klasskompisen Allison för ett grymt skämt som inte riktigt går som planerat, dels den om hur unge pojken Jack inte trivs med sin nya plastmamma och börjar utforska märkliga händelser i sitt hyreshus i USA. Parallellhistorierna används för att på ett smart och överraskande sätt att knyta ihop det hela. I början kan parallellerna verka röriga men efter hand faller allt på plats och gör filmen intressant.Precis som många andra filmer i samma genre som ”The Grudge 2”handlar filmen om att inte bara ta över grannskapet utan att sprida sig över världshaven ända in i USA. På nått sätt märker man ganska tydligt att filmskaparen inte riktigt vet vilken riktning han ska ta för att skrämma skiten ur oss, traditionell skräck, psykodrama eller komik? Men den inte allt för ovanliga blandningen bjuder på det mesta. Filmen lyckas skapa en konstant obehags känsla och det är vid ett flertal tillfällen som håret reser sig på kroppen. Trots ett par ”sätta i halsen scener” blir inte filmens slutresultat allt för skrämmande. Efter allt för många skrik och knakande benknotor går tyvärr pulsen ner och överraskningarna blir färre och färre.

Blond för en kväll!

Okej, det var bara ett skämt! I brist på att ha något kul att göra en fredag kväll provade jag och min familj lite peruker. Hmm, det var kul då. Men resultatet kanske inte blev det bästa. Insåg i alla fall att om jag nu någongång funderat på att bli blond är det dags att tänka om(har i och för sig aldrig ens tänkt tanken). Men kul va det. Jag tror dock jag fortsätter med att vara brunett, känns bäst så. Här kommer ett lite smakprov. Jag vet det är ingen vacker syn.

Hmm, inget fel att vara blond, men det är bara att erkänna det passar inte alla...

Många bollar i luften

De senaste två veckorna har varit helt störda. Grymt mycket att göra i skolan, känns som de flesta i klassen fortfarande fattat hur vi hunnit med allt vi faktiskt gjort. Känns som jag gjort mina uppgifter gått hem och sen börjat på en ny. Full rulle med andra ord. Men det har gått över förväntan. Mitt i allt kaos har det hunnits med en flytt, det blev två intensiva dagar med konstant konkande. Men självklart var det mödan värd. Har blivit en hel del utgångar också, en härlig kväll på Twin som blev riktigt lyckad. Trots lite tjafs med en av de bästa vännerna lyckades vi rädda kvällen. Kan vara riktigt skönt att rensa luften ibland, men det är aldrig roligt att vara osams. Kombinationen stress och trötthet är ingen bra kombination. Första riktiga bråket på ett par års vänskap så det var väl på tiden. Även blivit ett par vänder på Kåren. Roliga sådana men allt för mycket alkohol inblandat..
Utgång i morgon..Ska äntligen går på festen i spårvagnhallarna. Som kanske många redan vet så kom jag ju inte längre än till min egna säng sist. En kväll som slutade för min del redan innan klockan nio. Men imon blir det alltså ett nytt försök. Känner mig fortfarande lite sliten från Herrmiddagen men det ordnar sig nog tills imon.