Mål med agilityn i år

Är inte överförtjust i att skriva upp mina mål då de oftast ändras på grund av de mest otänkbara saker. Men man kan ju alltid ha ett grundmål sen får delmålen ändras under resans gång. Man kan aldrig veta om ens hund blir smittad av någon konstig sjukdom, attakerad av farliga djur, dålig tajming på löp eller helt nya problem som tex slalom eller kf. De flesta vet ju att min lilla hund råkat ut för de flesta förhinder under de två år som hon tävlat. Jag vet att det är ett löp på gång men hoppas hon har det avklarat till april då allt kör igång.
Jag har räknat med att ungefär hinna med 16 starter (klasser) fram till juli, det finns fler tävlingar men jag utgår från detta. Räknade på det och kom fram till att jag förra året bara var med på 13 officiella tävlingar, så om hon håller sig frisk så kommer vi antagligen kunna tävla betydligt mer i år.

Men kort då om mina mål, innan juli har jag 16 starter och ska då uppnå förljande:
- Satsa mer, "vinna eller försvinna" känsla, våga göra fel
- Hela tiden försöka klara tiden, vilket vi egentligen inte gör om vi inte är felfria, men egentligen struntar jag i hur många fel vi får
- Våga köra omvänt slalom på tävling
- Oftare hitta den där speciella känslan som ibland infinner sig, när den finns kan det inte annat än gå bra.
- 1 pinne i agility
- 2 pinnar i hopp
Så tre pinnar i början av året, så är det bara tre pinnar kvar till slutet av året ;). För pinnmålet behöver jag ju bara få till det 3gånger av hela 16 försök. Men för det mer övergripande målet hoppas jag mest på riktigt bra rundor. Ella är ju som bäst efter sommaren och lite disträ på våren men jag hoppas att vi kan ändra lite på det i år. Mer vardagligt mål men som också påverkar agility är att jag ska försöka jogga med henne oftare, detta stärker henne så mycket i allt.

Vardag och ett litet dilemma

Åh det känns nästan som att våren är på väg..vet ju dock att fallet inte är så men man kan ju inte låta bli att hoppas. Har varit riktigt skönt med barmark nu i några dagar, men jag upplever det lite som att Ella får lite ont i tassarna av allt grus som ligger på marken. I söndags var det ridhusträning igen, rätt kul om man bortser från ljudnivån…väldigt skälligt. Jag som nästan alltid har huvudvärk tycker det är ganska jobbigt men ofta kan man ju stänga av öronen hyfsat. Det jobbiga är ju bara att Ella verkar tycka att det är okej att bete sig likadant men det tycker inte jag. Hon får skälla när hon kör och när precis innan när hon laddar men inte i mellan..jag får bli lite arg på henne ibland. Träningen gick annars inte så jättebra, Ulrika försökte hjälpa mig lite med min handling som egentligen är katastrofal..det gick sådär. Det är verkligen svårt att ändra om, Ella och jag är vana att köra på ett visst sätt och det funkar men om vi ska tajta till svängarna måste jag ändra på mig. Ska traggla detta så det sätter sig, hade nämligen glömt bort det helt sen i somras. Slalomträningen gick jättebra, tränade att gå ifrån en bit på den sidan som funkar och det går bra, på omvända sidan tränar jag vanligt och nu ingångar och det satt fint..kanske börjar släppa nu :).

Nästa dilemma är om vi ska åka till Egypten eller Thailand i mars… valet är ju inte egentligen inte så svårt men det är en tid- och pengafråga. Och sen då Thailand eller Jenny Damm kurs..hmm ja valet är inte heller där lätt. Jag ska bestämma mig snart, blir väl antagligen kurs oavsett resmål men ändå lite störande att det skulle hamna på samma månad.

Vinter, surt men man kan inte annat än att gilla läget!

Har verkligen tröttnat på snön och mörkret nu men det går ju inte göra så mycket åt det. Eller jag och Micke har planerat att åka utomlands i början av mars, så det finns ju i alla fall något att se framemot. Annars händer det inte så mycket, inomhusträningen har kommit igång så nu kan man aktivera sin hund hyfsat normalt. Hästarna går inte göra så himla mycket med men försökte ta några nya bilder på lilla Filippa, gick väl sådär men lägger upp några. Jag och mina syskonen tränade Kiitos att dra pulka så nu vill jag gärna ut och grilla korv eller nått så hon kan få dra packningen ;).

Här kommer ett långt inlägg!!!

Förra veckan jobbade jag bara två dagar, kändes riktigt skönt även om onsdagen inte var en ledig dag utan min morfars begravning. Begravningen var jobbig men väldigt enkel och fin, det var bara de allra närmaste i ett litet kapell. Det jobbigaste var att se mormor och tänka sig in i hur hon har det nu. Även om det var jobbigt var det väldigt skönt med ett avslut och jag kände direkt efter att nu är det dags att vakna upp ur dvalan och ta tag i livet igen.
Och jag kunde väl inte göra det på ett bättre och mer spännande sätt än att dagen efter åka till Göteborg och My Dog. Klockan ringde 05.00, Ella som annars är extremt morgontrött hade i vanlig ordning förstått redan kvällen innan att det var tävling som gällde så hon flög upp ur sängen. Ulrika hämtade mig och Felicia och sen var det bara att börja leta sig fram mot Göteborg…halt väglag och dålig sikt gjorde att vi fick köra sakta. Men jag var bortskämd med egen chaufför och allt, Ulrika körde både dit och hem..inte illa, den lyxen är man ju inte van vid. Innan vi kom in i parkeringshuset och mässan blev det lite rörigt men det ordnade upp sig rätt bra. Ella betedde sig inte alls som vanligt när vi kom in i hallen, hon gick med svansen mellan benen och skakade… självklart blev jag nervös och undrade vad sjutton det var frågan om. Men så fort vi gick ner på konstgräset så laddade hon för agility så det var jag inte så orolig för sen.

Första klassen var en hoppklass, den kändes inte så svår när jag gick den, en del handling var det även om det inte kändes så när man körde. Det som gjorde mig lite uppgiven var höjden på hindren. De såg jättehöga ut och jag tänkte att Ella inte är i tillräckligt bra form för att orka detta. Jag kollade på några ekipage och bestämde mig för att ändra på min planering inför en kombination..fattar inte varför jag inte tänkt på det förut (måste börja snegla lite på andra när jag går banvandringen). När det blev dags för min tur kände jag mig inte så nervös men första hindret kändes så högt (fanns ju ingen framhoppning) så jag fick sätta Ella en meter längre bort än vanligt så hon kunde få upp farten ordentligt innan. Det började bra, slalomet kom redan som nummer fyra, Ella fixar ingången och kör på…när det bara är någon pinne kvar halkar hon på eltejpen som de satt fast slalomet med och hon går ur…jag körde om och vidare. Resten gick hur bra som helst, handlingen stämde och där jag ändrade planen blev det perfekt. Resultatet blev ju då 5 fel på slalomet och i och med det tidsfel. Men jag är väldigt nöjd med loppet, Ella har inte tränat sen augusti så jag kan verkligen inte säga annat än att hon var superduktig.

Inför andra klassen han både jag och Ella bli lite trötta, jag kände mig så nöjd med första klassen att jag knappt ville köra en till (typiskt mig). Men sen kom Micke för att kolla och då blev jag lite nervös, och sen kom mamma och pappa också för att titta och då blev jag extremt nervös, till och med mina klökningar smög sig fram. Då kom tävlingsnerverna fram igen, jag var nu mer nervös än inför första. Jag fick lite prestationsångest bara för att de skulle titta, pappa han har nämligen aldrig sett agility så då ville jag ju att det skulle gå bra. Det jag var mest rädd för var att Ella inte skulle orka och därmed bli slarvig. Detta var en agilityklass, jag kände mig inte speciellt nervös för kf, fanns ingen anledning eftersom jag inte tränat. Mitt mål var bara att springa och vara på henne hela tiden. Denna banan var lite svårare och den del handling men den passade oss rätt bra. Det var en riktig springstart och när jag släppte henne kände jag direkt att hon var så fokuserad att det bara sket till sen var vi redan i mitten av banan. På ett ställe hade jag bestämt mig för att styra mer med kroppen, jag har ju svårt för detta så jag får bestämma punkter där jag ska testa det på banan, tyvärr blev det lite för bra så vi fick en vägran..hon är extremt känslig för detta, men när jag lär mig använda det rätt kommer det bli kanon. Vi tog snabbt om hindret och sen körde vi vidare, stoppet störde inte flytet eller känslan alls. Tyvärr fick vi 5 fel på balansen, jag tyckte hon var på kf så jag släppte henne men det var hon tydligen inte. Loppet kändes så jävla bra och jag är så nöjd. Jag letar alltid efter en viss känsla och den fanns där, speciellt i sista klassen. Resultatet i sig var väl inte så himla bra men känslan slår allt. Jag har bara upplevt den i ett par klasser och jag hoppas jag kommer hitta den mer och mer framöver. Jag är väldigt medveten om att Ella aldrig kommer räcka till tidsmässigt men jag ska verkligen träna på tajta svängar och att våga chansa. Våren kommer bestå av lite mer vinna eller försvinna och se hur långt det räcker tidsmässigt, ända målet är att hålla sig inom maxtiden J, kanske låter simpelt men det är inte alltid så lätt för oss med lite långsammare hundar...bara det är ett stressmoment i sig.

Äntligen lite träning inomhus

Igår åkte jag, Jeanette och Ulrika till Ulricehamn för att vara med på en liten agilitytävling, detta för att få träna lite. Jag har kört agility två gånger sedan slutet av augusti så jag kände verkligen att jag behövde träna med Ella innan vi åker till MyDog. Som sagt vi åkte dit för att köra igenom hundarna och för att träna på det som vi har svårt för. Blev lite besviken när agilityklassen bara innehöll gungan, det är ju de andra två balanshindrerna Ella har problem med. Men gungan skulle man ta tre gånger och det gjorde hon som vanligt perfekt. Första banan var enkel, det var typ bara långa bågar. Men ändå bra för då kunde jag träna fart, att våga ligga före Ella utan att hon blir för stressade och river (om jag bara kommer ihåg att använda mina ben så är jag betydligt mycket snabbare än min hund). I början av banan blen hon lite stressad av att jag hela tiden låg före men sen kändes det som hon tyckte att det var okej. Jag lät henne springa i hög fart in mot slalomet precis som jag tänkt och det gick jättebra, det behövdes för både hennes och mitt självförtroende. Sen blev det lite för skoj på slutet så hon hoppade i ramen på däcket, inget jag bryr mig om direkt, vet att hon kan men hon blev väl bara lite för uppspelt mot slutet och chansade om det gick ta snabbaste vägen ;). Den andra klassen var det lite mer handling i, vilket va skönt så vi fick chansen att köra ihop oss. På slutet stod slalomet och det smidigaste var att ta det på omvänd sida men det gick även på den vanliga sidan. Men jag bestämde mig för att för första gången någonsin på tävling testa hennes svåra sida. Vi var felfria hit men här blev det tokigt, hon sprang förbi slalomet, jag tog tillbaka henne och då tog hon rätt ingång och körde på men gick ur på slutet. Då kände jag okej hon är inte redo, diskade oss självmant genom att ta om två hinder för att få fart mot slalomet igen och för att ta det på rätt sida och då tog hon det perfekt. Hela banan gick precis enligt planen och det kändes bra, Ella drog bra på allt och jag behövde knappt hjälpa henne. Jag är glad att jag testade slalomet för nu vet jag att hon fortfarande inte är redo. Ska verkligen traggla detta nu undet vinterträningen, för nu känner jag ändå att hon inte totalflippar när vi tränar det som hon gjorde förut. Känns självklart jobbigt att fortfarande ha detta problem men jag tror faktiskt att det kommer lösa sig till våren.
Det var väldigt kul att komma ut igen och få jobba med sin lilla hund. Vi fungerar mycket bättre ihop när vi får köra slut på varandra under helgen och när vi har något att träna för. Nu blir det omladdning till torsdag då vi åker till Göteborg och tävlar, ska bli kul är dock rädd för att hon kommer hinna börja löpa.

Denna veckan jobbar jag bara måndag och tisdag sen är jag ledig resten av veckan, ska bli så himla skönt. Återkommer med rapport från MyDog, förvänta er inga höjdarresultat snarare mer en eller två krockar med pelarna på plan ;).