GOTT NYTT ÅR

Nu åker vi snart till Östersund för att fira nyår och ha det så häligt det bara går!! Så önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!

De senaste månaderna!

Lite bilder från senaste månaderna, den omtalade maskeraden med it-tjejen Paris Hilton, Ella som visade upp sig på JFK:s Lucia uppvisning, Mickes och min första julgran, Emmas och min lilla tripp till Gbg som skulle bli årets fest men som slutade uttråkade på toaletten. Och självklart massa mys med lilla Ella och sist den urflippade förfesten på juldagen!

Ella- en vinnare!!

Har precis kommit hem från en agilitytävling i Ulricehamn. Vi sitter nu under filten i soffan och försöker att tina upp efter en mycket kall tävlingsdag. I första klassen, hoppklass gick det kanonbra. Ella fick noll fel och en rätt bra tid, hon slutade på andra plats av 23 starter. Jag va lite orolig innan då hon inte verkade så taggade som vanligt men detta visade sig vara till hennes fördel då hon i stället var väldigt uppmärksam på mig. Den andra klassen va en agilityklass (då innehåller banan utöver hinder, tunnlar, slalom mm även kontakthinder=A-hinder, balansbom och vippen). Jag va lite osäker över om vi skulle ställa upp i denna klassen, jag vet att Ella är lite osäker på vippen, detta pga att hon väger så lite. Men jag bestämde mig dock för att ställa upp ändå och se det som träning. Ella hon överraskade och klarade banan och vippen galant, fick dock en retlig femma på slalomet, hon blev lite för ivrig och började från fel sida men annars va hon hur duktig som helst. Ännu mer överraskande var det att vi vann klassen på fem fel, väldigt många blev diskade. Nina min moster och Ellas bror Ville kom fyra i första klassen men blev diskad i andra klassen efter lite strul med balanshindrerna. Men vi är alla väldigt nöjda efter dagens framgångar. Kan väl inte bli mycket bättre än med en första och andra placering.

Ella och Pajas!

Inofficiel agilitytävling i Forserum

I dag var det dags för agilitytävling. Denna gång bar det tidigt på morgonen av mot Forserum. Väl uppe med tuppen var det tjocka lager av kläder som gällde, både för mig och Ella. Vi satte oss i den kalla bilen och åkte till min moster Nina, där bytte vi bil och tryckte in oss i samma bil. Tina, min kusin fick köra. Vägen var täckt av snö och det var slirigt. När vi kom till Forserum var det ett vackert vinterlandskap. Inte lika vackert var minusgraderna, vi höll på att frysa ihjäl. Vi var tidiga eftersom vi skulle vara med i första klassen. Detta gick aldeles utmärkt och resulterade för mig i en femteplats och för Nina och Ville en sjätteplats. Vi fick båda 5 retliga fel, Ville missade däcket och Ella tvekade in i en tunnel vilket gjorde att hon backade två steg..mycket retligt. Men vi var jättenöjda då det endast var två stycken som gick runt felfria. Vi blev förvånade över hur många som faktiskt blev diskade. Det är verkligen inte lätt att komma runt utan några fel, hur man än gör så får man nått retligt med sig.

I andra klassen, den lite svårare gick det lite sämre, men det visste vi redan innan att det skulle göra. Vi behöver tävla mer för att klara av de banorna. När vi gick banan blev vi väldigt nervösa då den var svår och väldigt klurig. Ella har endast ett problem när det gäller alla hinder och det är tunneln med släp, kanske inte så konstigt när man är så liten och lätt som hon.

Den långa banan började med ett hopp sen direkt kom det förädiska slalomet. Detta gick så himla bra och hon gjorde det snabbt och felfritt, problemet var bara att direkt efter kom den dumma släptunneln. Tyvärr så strulade hon lite där och vi blev diskade men fortsatte banan och den gjorde hon felfritt så det var lite tråkigt när alla andra klurigheter gick bra. Ville blev också diskad, främst för att Nina snurrade till det inne på banan så han tog fel hinder. Men vi var väldigt nöjda över våra hundar, det var faktiskt bara deras andra tävling. De har ju nu blivit 18 månader så nu kan vi köra hårt.

Ett sorgligt avsked!

För två dagar sedan lämnade Korint sitt hem som hon haft de senaste två åren. Det är hos oss hon lärt sig allt vad livet innebär. Nu bar det av ut i stora världen med nya krav och människor. Korint har ju varit min familjs lilla bebis och vi har alla fallit för hennes starka personligthet och charm. Hon har under de här två åren mestadels varit snäll och positiv men självklart har hon under åren testat mig som ryttare men också resten av familjemedlemmarna. Mest har vi skrattat åt henne när hon försökt att skrämma oss, hennes bus har aldrig varit i närheten av vad våra tidigare vildhästar hittat på. Sen ska man ju inte glömma att det är alltid lättare att skratta åt en ponny än när de ligger runt 1, 65 i manken. Det har varit kul att utbilda henne och se de första framstegen i hennes liv, för när man inte kan något från början så är det de små stegen som känns så roliga. Korint är en donna som gillar att visa upp sig, hon vet att hon är en snygging. När vi varit i väg och tränat eller de få gånger vi hann tävla så har hon fått de flestas uppmärksamhet och det gillar hon.

Nu ska vi bara hålla tummarna för att hon snart kommer att känna sig till rätta i sitt nya hem och lär känna människorna runt i kring henne. Jag tror eller jag vet att hon kommit till ett bra hem, så med lite tid kommer det att bli jättebra. Men som sagt det är en tuff liten dam som säkerligen kommer testa om det finns något hon kan komma på för att skrämmas men förhoppningsvis kommer hennes nya familj också bara att skratta åt henne.

Vi saknar henne massvis men det känns skönt att hon kommit till en tjej med rätt ålder som kan starta och få upp henne i klasserna, för kapaciteten finns där. Puss på dig lilla Pyret.

Valparna 8 veckor!

Sanjo "stora hanen"

Ninja "Vargen"

Floyd "Mojje"

Troja "stora tiken"

Lilla Benji "Pajas"

Ett vingligt KM!

Då var det måndag igen, tjoho kan det bli roligare. I lördags var det Hubertusfest, livat till tusen. God mat, bra underhållning och roligt folk. Sen blev det ju också en hel del alkohol som hjälpte till med stämningen. Efter att åkt buss till Grästorp, där vi skulle sova, blev det en liten vandring genom skogen och även en längdhoppstävling mellan mig och micke. Väl hemma var det hopp i säng, efter någon timmes sömn började Ella må dåligt och spy. Hon spydde inte bara en gång utan typ tio gånge, inte roligt när man själv är lite vinglig på benen. Morgonen ägnades åt att torka syor och få Ella och mig på hugget inför KM i agility. Varken jag eller Ella va på G för detta evenemang. Moster Nina ringde på morgonen och frågade om jag var ute och övade..hmm, nhe jag låg fortfarande utslagen i sängen. Men det var bara att sätta sig i bilen och åka upp,väl där insåg jag att detta inte va så seriöst, inte alls många startande. Problemet var bara det att de valt att ställa in den klassen vi skulle vara med i pga för få starter. Vi blev då tvugna att starta den andra klassen som innehåller vissa moment som vi ännu inte är helt hundra på. Men trots en trött hund och förare så gick det jättebra. Första rundan var i stort sett fellfri och det gick riktigt snabbt, sen skulle det tydligen vara en andra runda, detta va vi inte så sugna på och tänkte avstå. Men sen kom tävlingsinstinkten fram och vi körde även runda två, tyvärr fick vi då problem på ett av hindrerna och fick lite straffpoäng. Sammanlagt slutade vi trea, hade blivit vinst om vi inte missat i andra. Men vinnare blev iaf Ellas helbror med min moster Nina, så Grattis till dem. Nu harvi fått blodadtand och harbestämt oss för att åka på en inofficiell tävling i Forserum om två veckor.

Bilder från Hubertusfesten kommer snart!

Maskerad hos mig och Micke!

Nya bilder på valparna!

Hubertusfest på lördag, KM på söndag!

Ja i morgon lördag är det dags för den årliga Hubertusfesten igen. Denna gång ska vi inte bara smita in och se underhållningen utan vi ska komma samma tid som alla andra, äta, dricka, kolla cabare och kanske till och med köra några moves på dansgolvet. Vem vet, vi ska i alla fall köra hårt hela kvällen!

På söndag ska jag och Ella ställa upp i KM i agility, är skitvervös. Jag som har tävlat sedan jag var liten borde inte vara nervös för en sån här liten grej men det är jag ändå. Jag har faktiskt aldrig tävlat med hund så det är debut som gäller. Jag och Ella har en förmåga att bli lite för taggade och lite för tävlingsinriktade så vi har bestämt att ta det lugnt och förhoppningsvis lyckas fullfölja alla moment. Det är ju såhär att agility är väldigt trixigt, det finns en hel uppsjö av knepiga regler och man blir diskad för det mesta. Så det är inte konstigt att jag är nervös.

Här bild på Ella när vi tränade lite hemma härom dagen.

Steffis valpar