Lite vissen??

Då sitter man här då ännu en ensam natt. Eller ensam och ensam, fyra sovande hundar och en trött broder vid min sida är väl inte att vara ensam. Men i mina tankar är jag just nu väldigt ensam. Mörkret som står och bankar på rutan brevid mig försöker få mig att förstå att det egentligen är dags att ligga nedbäddad i sängen nu. Men här sitter man natt efter natt och bara tänker. Livet känns just nu väldigt förvirrat, många bollar i luften. Jag förstår inte hur det är möjligt att hinna med allt som ska hinnas med. Inte nog med att det kört ihop sig i skolan, man ska dessutom hinna träna, vara social och umgås med kompisar och samtidigt ska man även försöka styra upp sina personliga problem. Brevid detta kaos ska jag packa alla mina saker och hinna flytta, ja det vill säga om jag hittar någon lägenhet. Står kanske just nu inför ett av mina svåraste beslut hittills i mitt 23 åriga liv. Vad är rätt och vad är fel? Hur ska jag någonsin kunna veta det? Jag känner mig fruktansvärt splittrad, och jag är väldigt medveten om att det märks. Jag försöker vara positiv, jag försöker hålla modet uppe, men om inte allt lugnar ner sig snart vet jag inte vad jag ska ta mig till. Snart kommer Emelie att gå upp i atomer!