2007 års älgjakt bestod för mig och Hillevi endast av en dag. Denna dag var väldigt kall men solig och fin. Klockan sju satt vi ute i skogen och huttrade. Pappa satt mer eller mindre och nickade, Albin han tjurade (mest för att jag och Hillevi var med) och jag frös. I ungefär en halvtimme va det kul att spana, sen försvann min entusiams. Jag har ju en förmåga att bli lite lätt rastlös när man sitter still. Efter två timmar var det fikapaus, då åkte jag och Hillevi hem en snabbis för att ta på ännu mer kläder. Sen blev det till att stå i solen ett par timmar, detta va skönt men vi såg fasen ingen älg. Men precis när vi skulle gå ropade de på radion att en tiotaggare var påväg mot oss, jag va snabbast upp med bössan och sköt ett skott och lyckades på första försöket fälla honom. Så jäkla coolt, blodet det sprutade och de andra jägarna jublade i telefonen. Det va ett magiskt ögonblick... fast nu lät jag allt fantasin skena iväg. Vi såg inte en ända älg på hela dagen. Min bror Albin som efter första passet vägrade sitta med oss, satte sig med en annan och de sköt en sjutaggare. Livet är orättvist.
Konstigt att vi inte såg någon älgfamilj, för de senaste veckorna har jag träffat på dem dagligen när jag varit ute och gått. Antar att jag skrämt iväg dem, skönt för dem.
No comments:
Post a Comment