Långledigheten från jobbet var skön men det firade jag genom att jobba 25 timmar helg på mitt andra jobb..kanske inte så smart känner jag nu, då jag lika mycket som alla andra som jobbar heltid förtjänar ledigt, men tjänar man som en kratta så får man göra så här. Jag har hunnit med en del annat ändå, sol och grillning hemma hos mamma och pappa med mina syskon, blev till och med årets första kubspel. Grillning på Grästorp hos Mickes försäldrar i söndags och fika med mina vänner igår. Har hunnit springa lite, gosa med valparna och lite annat. Så jag ska inte klaga, även om jag gärna kanske hade varit lite mer i solen så jag hade varit brun till bröllopet på lördag. Ella har inte mått så bra den senaste veckan..hon har varit halvt medvetslös efter löpet. Värmen gör ju sitt också och hon känns allmänt deprimerad.
Igår var det tävling i Njudung, jag velade in i det sista om jag skulle ställa upp eller inte. Jag bestämde mig för att starta första och se hur hon verkade.
Först ut var hoppklassen som var en enkel bana. Det jag tvekade inför var starten men den satte hon fint, slalomet gick bra, konstigt nog fick hon en vägran på en tunnel (har typ aldrig hänt innan) och sen kom platten och Ella bara vägrar att ta den. Jag blev väldigt förvånad då vi förra helgen startade två klasser med den och då va det inget probem. Jag försökte säkert fem gånger och då frågar domaren om jag behöver hjälp, jag blev vansinning, jag vill väl fan inte ha nån hjälp med en hund i klass2 :), envis som jag är så fortsatte jag och på typ sjunde försöket sprang hon igenom som om ingenting.. väldigt konstigt. Det kändes som hon helt enkelt fick kortslutning och inte uppfattade den..sen blev hon säkert sur på mig också. Resten gick bra men hade ändå en klump i magen när jag sprang ut ur banan, det är ju alltid retligt när sånt där händer.
Agilityklassen va också en ganska lätt bana, men Ella kändes väldigt trött och okoncentrerad. Ville körde precis innan och jag märkte att Ella bara tittade efter honom och va inte alls med på att köra. Balansen kom som nummer fyra och hon hoppade en bit, inte så hon fick fel men hon utförde det inte rätt, jag borde tagit om men just då kom platten efter och jag kände att det var bättre att låta henne springa rätt in i den när hon nu ville det. så inga problem med den i alla fall. Sen flöt det på bra, slalomet gick kanon, men sen åker vi på en vägran till på en tunnel...?? Himla konstigt, det måste vara för att hon är så trött och inte riktigt orkar dra själv för detta är högst ovanligt. Sen fick vi en femma på A-hindret. Jag är inte nöjd med loppet, samtidigt som jag egentligen inte kan begära nått av henne nu. Stackars hund orkar inte ens gå promenade hur ska hon då orka hålla ihop två agilitylopp.
Överlag så fick jag ingen bra känsla, det kändes som att Ella sprang ett lopp och jag ett annat. Jag fick kämpa och skrika på henne hela tiden för att hon inte skulle flyta iväg i varje sväng. Jag tycker faktiskt att jag skötte mig rätt bra, tyvärr hade jag inte en hund som var på hugget. Om man tittar på dem felen som blev så är det ju inte så himla farligt men jag verkligen avskyr när det inte finns någon känsla av samarbete mellan oss, jag brukar alltid kunna hitta det men inte nu. Jag har två tävlingar kvar nu innan lite vila i maj. Jag tror jag kommer starta dem om hon inte blir ännu sämre men jag har inte så höga förväntningar på dem utan hoppas att hon är på hugget till Falkenberg i juni. Jag har fortfarande dåligt samvete att jag startade henne, borde nog egentligen låtit henne vara hemma.
Fick mig en liten funderare på vägen hem från tävlingen, inte bara för att det gick dåligt på denna tävlingen utan jag har väl vetat det hela tiden men just nu känns det så uppenbart. Jag har svårt att hitta motivation när jag vet att jag har en hund som i längden inte kommer hålla måttet. Jag måste hitta motivationen i att lyckas plocka fram det bästa i henne och komma så pass långt som det går för henne, inte jämföra mig med någon annan. Strunta i mina egna behov och utgå från henne. Jag vet att alla säger att jag måste springa fortare och träna på tajtare svängar mm och det ska vi självklart jobba på men vi vet ju alla att visst vi kan ta oss upp i klass3 men sen är det slut. Jag hoppas därför jag kan hitta nån slags motivation och göra jäkligt snygga lopp med rätt känsla. Skit i pinnar, dom är ju egentligen helt onödiga för vår framtid.
På fredag ska jag träna med Ville för första gången, funkar det hyfsat så ska jag ta med honom till Kungälv om två veckor. Nina ska ju opereras nästa vecka och vill så gärna att jag ska köra med Ville så jag ger det ett försök. Ella och Ville är ganska lika, dock är Ville lite enklare på det sättet att han är mer fokuserad, men problemet kommer nog i början att vara att jag förstör för honom, men vi får hoppas att vi kan hitta nått samspel. Målet är att under sommaren lyckas få till en nolla :) och gärna en pinne.
No comments:
Post a Comment