Då var den årliga herr/dammiddagen över. Detta år var det herrarnas tur att ge oss damer en oförglömlig kväll. Detta tror jag allt de lyckades ganska bra med (om man bortser från de självförvållade minnesluckorna som vissa verkat fått). Efter en hel uppsatsdag var det med stressade och trötta steg som jag och emma gick till carro. Väl där va det bara att börja kladda på ett par lager kajal och börja tupera upp håret. Koncentrationen var på topp, vi insåg att det är ett tufft jobb att vara punkare, de måste nog gå upp tidigt på morgonen för att fixa sig. Just det vi var alla indelade i olika grupper, vi va då tio stycken som "valt" att vara punkare. Vi skulle alltså gå på Grammisgalan som typ ett punkband. Väl där var det livat som det alltid är på sittningar. Vi drack och skrek, mest Fuck off för att visa var vi hörde hemma och sjöng 800 grader. Vårt uppdrag under kvällen va att överrösta Tuggumipopparna, detta gick galant. Vi va självklart övertygade om att vi skulle vinna som bästa grupp, dels för att vi va snyggast och dels för att vi klarade vårt uppdrag bäst. Så blev inte fallet, utan hippisarna vann. Jaja, vi surade lite sen gick vi på mellanfest där vi bättrade på maskaran och läppstiftet. På kåren sen blev det lite segt, man är ju inte riktigt van vid att gå runt som punkare bland uppklätt folk. Jag gick hem ganska tidigt, men absolut helt nöjd med kvällen! Så det är bara tacka och buga för er killar. Nästa år får ni klara er utan oss!
1 comment:
haha, vi gjorde minst sagt succé på det där kalaset. Synd att det tar så lång tid att fixa sig på morgonen om man skulle va punkare på heltid :)
Post a Comment