Tiden springer iväg

Ja det är precis det som händer nu, tiden springer ifrån mig. Det är så mycket hela tiden att jag håller på att bli knäpp.. Det är bygga bo hemma, vilket jag aldrig känner mig nöjd eller klar över, det är funderingar över julklappar som ska inköpas, det är fix och pyssel som jag hållt på med nu i flera veckor, det är inhandling av de sista sakerna inför det nya livet, vilket heller aldrig blir färdigt. Det är fika hit och fika dit med kompisar, inget illa menat jag tycker om att umgås men just nu känns det som jag hela tiden får klämma in det bland allt annat. Mitt i allt detta hysteriska finns det en hel del tankar som egentligen borde funderas över och reflekteras över men det känns inte som jag hinner det. Men man ska inte klaga, det positiva är ju att det är en ledsam årstid och den rullar just nu på jäkligt snabbt.

Veckan på landet gick hur bra som helst. Kom in i den nya rutinen på en gång och det fungerade bra med alla hundarna. Men en sak som jag tänkte på, är att jag alltid klagar på att det är så tråkigt att bo i stan när man har hund. Att jag längtar så efter min skog bla bla. Nu blev jag påmind om hur extremt jobbigt det är att bo på landet halva delen av året. När man kommer hem från jobbet är det kolsvart ute och det finns ingen belysning eller nått. Vi har fått tvinga oss att gå i skogen med ficklampa, och visst det går bra så länge man inte är ensam. I stan kan du gå faktiskt gå året runt, vilken tid som helst på dygnet för det finns gatlampor överallt. Så nu ska jag sldrig mer klaga över det för jag kan motionera min hund hela vintern medans min mamma tex inte knappt kan gå med hundarna på grund av mörkret.