Tävling i Kungälv

I lördags var det dags för vårens sista tävling. Jag, Jeanette och Ulrika åkte dit runt 08 snåret, skönt att det inte blev en så tidig morgon. När vi kom dit kunde vi ta det lugnt och fika lite, ingen brådska alls. Först ut var Ulrika som gjorde ett kanon lopp, jag var så säker på att hon äntligen skulle ta den där jäkla pinnen men så precis på slutet blev det en vägran..så himla retligt.
Efter ytterligare väntan var det dags för mig att gå banvandring, jag tyckte banan kändes svår, nog den lurigaste klass 2 agility jag kört. Hundens väg var väl egentligen inte så svår men konstiga vinklar och lurerihinder. I alla fall så kände jag på banvandringen att jag inte mådde så bra, men ändå fortsatte jag att springa runt som en annan idiot. Så när de förlängde banvandringen fortsatte jag att springa, så himla puckat. Innan det var jag inser jag att det är jag som skakar och inte Ella...hmm, jag börjar fatta att jag har ett ganska kraftigt blodsockerfall (kan få det ibland och speciellt när det är varmt och jag inte känner hunger). Jag startar Ella och det börjar bra, hon tar kf på balansen som jag vill och det flyter på, sen gör jag det svårt för henne innan slalomet och hon missar ingången *2, då kände jag att nu ramlar jag ihop. Men jag ville så gärna köra de andra balanshindrerna så jag fortsätter vinglandes, på slutet av banan kan jag knappt andas och det kändes som jag skulle ramla ihop. Jag lyckades få med mig Ella från banan och snabbt ta mig undan området och lägga mig och typ dö bakom ett tält. Efter ett tag lugnade det sig och jag kunde hälla i mig en cola och försöka äta min sallad. Jag var helt bestämd på att inte köra hopploppet men sen när det ropade upp banvandring blev jag lite sugen :):
Jag bestämde mig för att jag bara fick gå banan långsamt två gånger för att inte blir snurrig igen.

Hoppbanan kändes faktiskt ganska klurig och med väldigt maxade hinder. Alla låg på minst 35 i höjd så jag blev lite orolig att det skulle trötta ut Ella fullkomligt. På starten kände jag mig inte så nervös för jag tänkte bara att jag kör så länge det håller. Men det började himla bra och jag hittade ett sånt där sjukt bra flyt. Allt bara funkade, visst fick jag skrika en del men det var bara för att peppa henne. Jag fick hyfsat tighta svängar och jag tappade henne inte någonstans. Det blev ett felfritt lopp och det räckte till en första plats :). Tyvärr så fick alla nio felfria ekipage tidsfel men vi var i alla fall snabbast av dem. Kollade resultaten idag och i medium var ingen snabbare, i large var det två Border collies som slog oss (det kan man ju leva med)..men ingen annan så det känns ju rätt okej ändå. Tycker det var en för snål tid men jag är rätt glad över att inte hamna i klass 3 nu, skönt att ha den sista pinnen kvar så jag har nått att tävla om..i klass3 har jag inget att göra ändå. Ella var väldigt duktig i denna klassen och vi har fått köra en hel del handling som jag annars inte gillar, men insåg nu att det inte är några problem.

Nu ska jag träna massor innan Falkenberg, där hoppas jag kunna sätta alla kf i en av klasserna. Har ju faktiskt gjort det i två klasser i rad nu. Jag får nog kolla över min mål för året för hälften av dem är redan uppfyllda :)..
Dock finns det en grej som stressar mig otroligt mycket nu och gör mig till en sämra människa, jag hoppas att jag kan bli kvitt detta och få fram det positiva i det snart. Det påverkade mig väldigt mycket i lördags men jag är ändå glad att jag lyckades fokusera i den sista klassen.