Helgen som var spenderades i Tingsryd. Det är ju just den helgen varje år som vi och många andra åker dit. Främst är det ju för den stora tredagars hästtävlingen, men också för semester, camping, volleyboll-tunering och mycket annat. Jag tror att vi har varit där nästan alla år sedan jag var 14 år, så det är himla kul. De senaste 4-5 åren har vi inte haft med några hästar men nu i år hade Hillevi med en som hon rider till. Det blev ju därför extra kul i år då det blir mer engagerat och man får fixa i stallet å så. Hillevis tävlingsinsats var bra med tanke på att hon bara haft 5 veckor på sig att rida honom, hon avslutade med en snygg felfri runda.
För några år sedan kom vi på att vi skulle spela lite volleyboll mot några vi känner, detta har under åren utvecklats och nu är vi varje år runt 4-5 lag som möts i en volleyboll-tunering. Himla kul och väldigt prestigefyllt. Detta året kom någon på den smarta iden att vi skulle ha gruppspel på fredagen och final och bronsmatch på lördagen, detta då det alltid blir så sent på grund av de som tävlar med hästarna. Gruppspelet gick bra även om vi förlorade mot det viktigaste laget, Danne Boys. På lördagen var det final och detta då som vanligt mot Danne Boys, det blev vinst för Team Sevdabo som har vunnit alla år utan förra. Lyckat och kul och de flesta höll sig relativt nyktra J. Ni ska bara veta hur stor rivalitet det är i detta spel, det laddas i ett helt år.
På kvällarna var det grillning, kräftor och alkohol som gällde. Vi är ju rätt många som håller ihop, det är hela min familj med respektive, sen några kusiner och sen annat folk hemifrån. På lördagen satt vi i mammas och pappas förtält och sjöng vinnarlåten, plötsligt från ingenstans kom en kärring och började skrika fula ord om att hon inte kunde sova…vi höll ju alla på att skratta ihjäl oss, efter det dog festen lite, hehe.
På lördagen åkte jag till Älmhult som bara ligger cirka 5 mil från Tingsryd för att tävla med Ella. Tävlingsgänget var redan på plats när jag kom, så hade lyxen att sätta mig i ett uppsatt tält. Hade felberäknat tiden liten så kom ganska tidigt men det gjorde inte så mycket för då kunde jag se både Jeanettes och Ulrikas första lopp. Banorna såg rätt roliga och kluriga ut men ändå kunde jag inte känna nått riktigt sug efter att tävla. Kände mig helt lam innan min banvandring, ryckte dock upp mig lite men ändå inte helt taggad.
Agilityklass 2
Blev en tredjeplacering men med 5 fel (kf på a-hindret). Banan va inte helt lätt, vilket va skönt för då kämpar jag mycket mer. Jag satte alla mina byten perfekt med bra spring i benen. Ella däremot va lite för ambitiös och letade hinder hela tiden. Det kändes som jag fick gapa på henne hela tiden för att hon skulle välja de vägar jag ville. Fick ingen direkt bra känsla under loppet, men kunde lämna det bakom mig ganska snabbt.
Efter första loppet blev det en väldigt lång väntan till nästa. Jag tyckte det skulle bli intressant att se hur Ella reagerade på den långa väntan då det var längesen jag var på en tävling med så långt glapp mellan starterna. Jag blev lite konstig innan min banvandring och fick skakningar i kroppen, armarna domnade (tur att det för en gångs skull inte var benen). Jag vet inte vad det berodde på men kroppen är ju konstig nu och fixar inte alltid långa dagar utan vila. Men lagom till banvandringen kom jag igång och jag kände att denna banan passar Ella, det var lurigheter som inte borde vara något problem för henne.
Hoppklass 3
0 fel och inom tiden. Ja det finns inte så mycket att säga min lilla hund gjorde allt jag bad henne om och lite till. Det som jag kan säga var hennes fel om man ska klaga var att hon taggade så i starten att hon på andra hoppet gjorde ett väldigt långt hopp och flöt ut i svängen som skulle varit tajtare. Där missade vi lite tid men det är ju egentligen en bagatell, men kan ärligt säga att det var det enda som hon själv kunde förbättrat. Det som känns skönt med detta loppet är att vi satte vår första nolla i klass 3 och det är bara vår fjärde start (de andra starterna har visserligen bara varit 5 fel fast med tidsfel). Jag fick bevisat att sätter vi en nolla och inga större missar så klarar vi tiden och det var viktigt för mig att se. Jag vet att vi kunde gjort en snabbare tid för jag sumpade till det lite på ett ställe, jag skulle göra ett blindbyte, men först skulle man skicka in hunden i tunneln, vända riktning och få upp farten igen och detta då hunden sprang i en kort tunnel. Jag satsade i vändningen och sprang rätt in i tunneln…haha, aj, men fortsatte. Detta gjorde dock att jag kom lite efter i bytet och visar inte Ella vart hon ska. Det blev lite virrigt och självklart tappar man tid, så kan säga att det var på grund av det missade vi vår sm-pinne. Hade nämligen behövt vara 40 hundradelar snabbare för att få en J. Jag bryr mig inte om några placeringar egentligen, tycker mest det är kul att se att vi var med och kampade. Mot slutet av banan blev jag väldigt trött, kände att jag inte orkade mana på henne lika mycket i början av banan, då var det skönt att höra kompisarna ropa för det gjorde att jag bet ihop..har ju inte riktigt samma ork som vanligt vilket stör mig så nu när min hund är på G. Nu är det inte så många tävlingar kvar i år, mina mål för året är uppfyllda så nu ska jag bara njuta av resten. Självklart hade det varit fint med sista pinnen i agilityn men tänker inte stressa, kf måste ju oavsett sitta nästa år.
No comments:
Post a Comment