Tävla eller inte

Ja det är den stora frågan nu. Jag är anmäld till Kumla på söndag, en tävling jag inte alls haft planer på att åka utan anmälde mest ifall jag skulle ändra mig. För det första trodde jag att det skulle vara mycket tyngre att röra sig vid det här laget men det är det inte och för det andra visste jag inte om jag fortfarande skulle ha mer eller mindre problem med bäckenet. Jag har förtillfället inte alls ont i höfter eller bäcken och då har jag ändå rört mig på mycket på senaste, så det är himla skönt. Tror bara det var någon växtperiod som det gjorde ont, sen kan det ju självklart komma tillbaka men just nu är det bra. Det som spökar lite nu är att jag på ett ställe i magen får som håll, väldigt retligt då jag annars känner mig som vanligt kroppsligt. Jag går långa promenader och var på vattengympa i veckan och det går bra men gör lite ont ibland.

Tränade lite med Ella i veckan, kändes som väldigt länge sedan. Micke var så snäll och hängde med upp då jag inte kände för att åka själv. Det var ganska blött så tog det lugnt, mest för min egen skull. Jag höll på att ramla två gånger så det blev inget tempo på det hela. Körde lite kf, slalom och lite handling. Det märktes att formen sakta men säkert börjar avta, vi har ju varit så himla på hugget men nu går vi mot vintervilan och det märks. Det konstiga var att Ella helt plötsligt inte vågade gå ner på gungan, märkte ju att hon blev rädd i Forserum när den var så vinglig men vår gunga är ju stabil. Konstigt, hörde dock ett konstigt ljud från den så vet inte om det var det som störde henne. Fick locka med godis och fjäska som bara den.

Jag och Ella har levt upp till årets mål sedan en tid tillbaka, det tråkiga är bara att det har gått så jäkla bra att mitt huvud börjat trixa ihop nya mål omedvetet. Därför känns det helt plötsligt som att vi misslyckats bara för vi inte tagit sista pinnen i ag2. Avskyr att känna så, men det är just därför jag velar så med tävlingen i helgen.

Jag vill åka för det är så kul att tävla, men samtidigt känns det så himla långt att åka. Jag vet inte om jag orkar sitta i bilen så länge, risken är att jag är helt stel när vi kommer fram. Egentligen har jag redan bestämt mig för att inte åka, man ska ju sluta med flaggan i topp och det gör vi verkligen, Ella och jag. Men fan kan inte släppa det helt ändå.