Tidaholm

I helgen var det dags för två dagars tävling i Tidaholm och jag kunde vara med, är så tacksam att jag äntligen fick åka dit. Som jag skrivit tidigare har ju Ella varit sjuk två år i rad vid denna tiden på året men inte nu J. Hon slog ju sig på träningen samma vecka och jag visste inte om hon skulle visa att hon hade ont men körde på som vanligt och det fanns inget tecken på smärta. Antagligen bara jag som förstorade det hela men bättre att vara rädd om sin hund tycker jag. På lördagen fick vi sovmorgon, himla skönt, kom dessutom till uppsatt tält och allt.

Agilityklass 2
Disk (självvald). Började med en sån rivstart så förstod direkt att jag aldrig skulle få henne att ta kf.. mycket riktigt, hon flög av balansen så jag tog om den. Efter det var det inte mycket som blev rätt, jag glömde banan så hon missade hinder och hon blev bara surare och surare. Jag bestämde mig för att träna på omvänt slalom och då gick hon ur de två sista, när jag tog om gjorde hon rätt. Är glad att jag får chans att träna på det på tävling. Ett katastrof lopp på alla sätt, bara att lämna det bakom sig på en gång. Ella har ju ibland en förmåga att vara mer vild än tam i första klassen och då blir det lätt pannkaka J.

Hoppklass 3
O fel. En enkel springbana, alltså inte till vår fördel..vi behöver mer tekniskt svåra banor för at ha en chans mot de snabbaste. Ella sprang på bra hela tiden, mina byten satt och slalomet satt. Skönt att springa i mål nollad och inom tiden. Det är himla skönt att se att vi klarar tiden trots att det finns mycket att träna på. Jag insåg att vi tränat mycket på tajta svängar på vanliga hinder men inte på tunnlar.. för efter raka tunnlar med skarp sväng efter flöt hon ut mycket och då tappar man ju tid.

På söndagen var det betydligt mindre sovmorgon, vi åkte redan 06.20. Först ut var klass 3 och jag kände mig taggad. Nu var det en svårare bana så det kändes kul, dock var det inte en generös tid vilket aldrig är speciellt roligt. Såg att många av de snabbaste hundarna knappt klarade tiden. Så mitt mål va att chansa fullt ut och köra så snabbt vi klarar.

Hoppklass 3
Disk. Det kunde blivit så jävla bra…fan fan fan. Brukar inte gräma mig så mycket efter våra lopp men när de känns så jävla bra som detta gjorde är det extra surt. Jag vet att det antagligen inte hade räckt till någon sm-pinne men det hade ändå varit skönt att sätta det och fått se tiden. Jag skulle gjort ett byte efter slalomet men valde att inte göra det eftersom däcket kom efter.. utan skickade henne istället på däcket och sen tunneln, problemet var att det blev lång väg för mig. Sprang som en galning men han inte att fånga upp henne så hon tog fel hinder. Så surt då det inte var något speciellt svårt kvar av banan. Retligt som bara den men helt och hållet mitt egna fel. Det hade nog räckt om jag sneglat lite över axeln och skrikit på henne så hade hon fixat det, men nu såg hon bara en rygg som inte alls visade vart hon skulle. Annars tycker jag själv att det va ett riktigt snyggt lopp.

Agilityklass 2
0 fel. Han bli lite trött till den här klassen och kände inte riktigt för det. Banan var enkel om man bortser från alla kf, hehe. Jag visste att det var en snäv tid då många fick tidsfel och jag vet ju också att om jag får stopp på henne på balansen så missar vi säkert 4 sekunder. Så min plan var att köra som om det vore en hoppbana, attackera alla sekvenser och köra stenhårt för att ha tid att stanna henne på balansen. Planen höll i stort sett, allt gick bra, men balansen tog tid. Kom i mål med 0 fel och nöjd med loppet, dock 80 hundradelars tidsfel… så himla tråkigt och faktiskt lite orättvist. Den blev en andra placering och rosett men kan inte påstå att det betyder ett skit.

Det hade varit oerhört skönt att tagit den där sista pinnen så jag slapp åka på mer tävlingar i år. Mitt bäcken mår ju inte speciellt bra, kunde knappt gå efter första loppet, dock helt okej under resten av helgen. Jag ska starta en klass i Forserum men har inga större förväntningar på det. Är anmäld till Kumla men har ingen aning om min kropp kommer att orka det då. Egentligen spelar det ingen roll om vi börjar i klass 2 nästa år, kf ska ju ändå sitta och jag kommer ju ändå att tävla Ville i den klassen. Men det hade verkligen toppat detta året med den där pinnen känner jag men det är oftast då det inte vill sig. Man ska aldrig jaga pinnar, men det är tråkigt när inte ett nollat lopp räcker L.

Jaja min hund är bäst och jag bli bättre för varje tävling. Jag har ett bra fokus och jag påverkar min hund på ett bra sätt. Detta året har verkligen varit kanon, mina mål för året blev uppfyllda för länge sedan och utöver det har vi satt många fina rundor. Testat på en hel del ny handling, äntligen rett ut omvänt slalom och mycket mer. Tråkigt att det inte blir någon mer klass 3 start i år för både jag och Ella är så på hugget. Jag trodde inte hon skulle göra så bra resultat i klass 3 som hon gjort och om hon redan nu gör det efter fem starter så finns det verkligen hopp om det hela. Hon klarar redan tiden nu och då har vi inte tränat så mycket handling. Åhh vad jag längtar till nästa år… Hoppas jag är lika taggad då J.