Tiden springer iväg

Ja det är precis det som händer nu, tiden springer ifrån mig. Det är så mycket hela tiden att jag håller på att bli knäpp.. Det är bygga bo hemma, vilket jag aldrig känner mig nöjd eller klar över, det är funderingar över julklappar som ska inköpas, det är fix och pyssel som jag hållt på med nu i flera veckor, det är inhandling av de sista sakerna inför det nya livet, vilket heller aldrig blir färdigt. Det är fika hit och fika dit med kompisar, inget illa menat jag tycker om att umgås men just nu känns det som jag hela tiden får klämma in det bland allt annat. Mitt i allt detta hysteriska finns det en hel del tankar som egentligen borde funderas över och reflekteras över men det känns inte som jag hinner det. Men man ska inte klaga, det positiva är ju att det är en ledsam årstid och den rullar just nu på jäkligt snabbt.

Veckan på landet gick hur bra som helst. Kom in i den nya rutinen på en gång och det fungerade bra med alla hundarna. Men en sak som jag tänkte på, är att jag alltid klagar på att det är så tråkigt att bo i stan när man har hund. Att jag längtar så efter min skog bla bla. Nu blev jag påmind om hur extremt jobbigt det är att bo på landet halva delen av året. När man kommer hem från jobbet är det kolsvart ute och det finns ingen belysning eller nått. Vi har fått tvinga oss att gå i skogen med ficklampa, och visst det går bra så länge man inte är ensam. I stan kan du gå faktiskt gå året runt, vilken tid som helst på dygnet för det finns gatlampor överallt. Så nu ska jag sldrig mer klaga över det för jag kan motionera min hund hela vintern medans min mamma tex inte knappt kan gå med hundarna på grund av mörkret.

Tävlingar 2012

Hade lite tid över på jobbet så gick faktiskt in för att kolla tävlingsterminen för nästa år. Låter kanske lite konstigt med tanke på att det kommer en lång vinter först och lite annat smått och gott som ska hända innan, men det är ändå lite kul att gå in och kolla läget. Jag saknar tävlandet och tränandet väldigt mycket nu, men samtidigt när det är som de senaste dagarna med 7 minus när jag åkt till jobbet så känns det rätt skönt att man inte ska iväg och tävla. Både jag och Ella är ju extremt frusna och avskyr vintern så vi gör nog bäst i att hålla oss hemma kommande månader.
Blev i alla fall positivt överraskad över vad många tävlingar det bjuds på nästa år på nära håll. Antingen har man tappat verklighetsuppfattningen fullkomligt och tycker att allt låter närmare än vad det är men det tror jag inte. En hel del tvådagars dessutom, så får nog bli till att åka runt med husvagnen och min lilla familj J. Det sköna med detta året är ju att jag inte kommer att jobba, alltså kan man åka lite som man vill. Visst jag är ju hemma av en anledning och kommer säkert att vara helt slut men förhoppningsvis orkar jag med tävlandet som vanligt. Det är väldigt viktigt att Ella får göra det hon tycker är kul annars kommer hon bryta ihop fullkomligt. Blev även glad för en annan sak, dock en sak som säkert många andra blir besvikna över… agilityn på My Dog är inställd 2012, tjoho. Jag som varit så sur för att jag missar det, fick ju verkligen blodad tand från sist vi var med. Jag hade tom planerat att jag i mitt extremt höggravida tillstånd skulle åka dit för att åtminstone titta på klubbkompisarna, vilket Micke varit något tveksam till, hehe, men detta behövs ju nu då inte längre..skönt för oss alla.
Jag räknar med att missa några inomhustävlingar i Februari men sen när det i April kör igång ute då hoppas jag att vi är redo. Eventuellt kanske jag kan planera in Gåsahoppet med en tripp till Mickes syster i Malmö men det får vi se.

11-11-11

Ja precis som rubriken lyder så är det ju idag 11-11-11 och jag kan inte förstå varför detta är så uppmärksammat? Har hört att det är massa människor som ska gifta sig idag och att många ska försöka klämma ut sina bebisar just idag.. konstigt. Är väl för tråkig för att föstå sånt där.

Ikväll ska jag och Ella ha myskväll, bara hon och jag och det ska bli så himla skönt. Skönt att bara vara själva, inte massa planerande och fixande utan bara lugnt och skönt. Imorgon ska jag och Micke på inflyttningsfest så då blir det mindre lugnt, eller det är ju inte direkt så att jag kan festa till det med alkohol men alla andra kan ju. Jag drar mig hem när krogen lockar för de andra..känner mig inte riktigt i form för ett krogbesök. Men va gott det hade varit med en stark grogg känner jag nu, hehe.

På söndag åker mina föräldrar utomlands för första gången under min livstid, ja eller England räknas ju inte. Men nu fyller mamma 50 och vill inte firas så hon drar. Nu blir det Egypten och för att detta ska fungera flyttar jag, Ella, Micke och syster ut på landet en vecka. Vi ska ta hand om alla hundar och hästar, inget konstigt egentligen för det gör vi ju annars också men vi brukar ju inte bo där. Men denna veckan har jag och Hillevi pusslat ihop våra scheman så vi kör skift för djurens skull :). Nu blir det som förr i tiden med lite längre restid till jobbet men det ska ändå bli mysigt. Jag som alltid älskar att vara där ute och gå i skogen med hundarna får det tyvärr lite värre nu då det är mörkt när jag kommer hem från jobbet, man är ju bortskämd i stan med lampor överallt, nu blir det ficklampa i skogen...usch jag som är så mörkrädd. Jaja, ska bli mysigt i alla fall på något konstigt sätt...blir en paus från ens vanliga liv. Vi har så mycket fixarprojekt hemma i lägenheten så det är skönt att slippa se den på en vecka :).

Annars händer det inte så mycket just nu, har inte tränat med Ella sedan KM:et, eller jo två gånger hemma på trädgården och då mest slalom. Måste säga att båda gångerna blev jag grymt imponerad av henne, testade ingångar från alla svåra vinklar jag kunde komma på och hon satte dem gång på gång. Körde bakombyte, lämna henne, springa ifrån henne och annat klurigt och han bara gör rätt. Så kul att se att hon är så säker nu, känns nästan jobbigt att det blir vintervila nu men vi får hoppas att hon minns det även nästa år :). Sist hon fick köra lite slalom blev hon så lycklig att hon sprang flera airvarv runt runt på trädgården... kul att se att hon blir så glad, det måste ju betyda att hon saknar det lika mycket som jag. Men vila är viktigt tycker jag och jag tror alla hundar behöver en paus från sitt arbete för att sen komma tillbaka i storform :).
Nu satsar vi mest på långa promenader så länge jag hänger på. Kanske blir lite slappt med det i början av nästa år när vi blir fler i familjen och vi alla ska anpassa oss till det. Men förhoppningsvis blir vilan kort och vi kan börja träna upp kondisen igen innan säsongen börjar :).

Det rullar på

Ja det gör det, ganska snabbt också. Varje onsdag tycker jag att veckan går sakta men sen vips är det fredag och jag fattar inte hur snabbt veckan gick. Helgerna går ju dock lika snabbt vilket inte är lika roligt. Nu när det inte är några tävlingar kvar under året gör det att det finns lite mer tid till annat vilket är skönt. Men måste säga att jag saknar att tävla, då har man liksom ett mål med helgen och nått att längta efter. Men visst det är ganska skönt att slippa det nu när det börjar bli så kallt. Men jag känner mig redo för nästa säsong och det ska tränas kf som bara den i vår. Ska försöka ta mig upp till klubben nån mer gång nu innan snön kommer, mest bara för att köra lite på skoj.

Annars är det en hel del fix hemma, det börjar ju bli dags att förbereda sig lite inför kommande äventyr. Min plan är att allt ska vara fixat och klart innan första december för då vill jag ha tid till julklappar, mys och annat fix. Tänk att om två månader börjar även Ellas nya liv, hon kommer nog ha en period i början som kommer vara jobbig för henne men sen vänjer hon sig nog och tänk att hon kommer få ha mig eller Micke hemma i minst ett år, underbart för en hund som Ella.

KM och helg

Helgen blev ungefär så bra som jag tänkt. Myskväll i fredags med mina syskon och deras respektive, alltid trevligt. På lördagen blev det en härlig skogspromenad med hundarna och lite träning i trädgården. Hillevi och jag fixade med unghästarna och hängde för första gången på "Madde" som hon just nu kallas, stackars häst, haha. På kvällen var det bara jag och pappa som stannade kvar ute i skogen, så vi fick ha egen myskväll med alla hundarna.

Söndagen bjöd ju på årets KM. Jag bestämde mig för att inte ta med Lovis, dels för att det hade blivit så krångligt men också då jag kände att jag inte riktigt har tålaomodet med henne just nu. Tränade lite dagen innan och hade lust att strypa henne för hon skällde så, hehe. Så nej för att göra det rättvist mot, henne, mig och Ella blev det bäst så här. Nu i efterhand kändes det helt rätt, det var så mysigt att bara vara där med Ella. Ge henne all min uppmärksamhet och skämma bort henne, det märktes att hon tyckte det va så kul att vara iväg igen.

Första banan var en agilitybana, denna var relativt svår, eller den kändes så när jag gick den. Men våra hundar ska klara den, dock lite svårare för alla nybörjarekipage som var med. Många runt vilket vi faktiskt tränat en hel del på det sista så jag kände mig inte så nervös inför det. Dock stod slalomet lite dumt, jag bestämde mig precis när jag skulle starta att jag skulle ta det på omvänt håll... blev nämligen sur på mig själv som var nära att fega. Det får man inte göra på en liten klubbtävling. Ella satte alla kf bra, hon tog det omvända slalomet och jag var så koncentrerad på det att jag glömde visa henne tunneln efter..så blev en vägran. Annars gick banan lätt och måste säga att den kändes betydligt enklare när vi körde än när vi gick banan.

Hoppklassen var ganska enkel men med några lite kluriga sekvenser. Jag var mest nervös över starten men den gick fint. Allt flöt på bra och mina byten satt där de skulle och Ella gjorde allt rätt. På slutet halkade jag i ett byte och höll på att ramla (är lite klumpigare nu), detta resulterade i att Ella tvekade på en tunnel så blev en vägran där, helt och hållet mitt fel. Resten i mål gick smidigt och det blev sammanlagt 5 fel i varje klass. Detta räckte till en andraplacering vilket jag är helt nöjd med. Som jag skrivit innan är jag mest glad över att vi fortfarande kan köra så bra som vi gör, jag känner mig inte alls påverkad trots att jag nu börjar bli lite stor :).

Ella kändes jättefin i båda klasserna, tror dock hon hade lite svårt att tagga till för att vi var borta på träningsbanan. Hon skällde lite innan starterna men inget under tiden vi körde, så tolkar det som att hon var väldigt sansad för dagen..kanske därför det gick så bra och jag han med :). Vi varken förbättrade eller försämrade från förra året då vi också hamnade på andraplats och jag var lika nöjd då. Jeanette och Mitzy nollade båda loppen och tog hem förstaplatsen, Anna och Wilma tog tredjeplatsen. Det kunde ju inte bli mycket bättre uppdelning med tanke på att det är vi tre i small som är ute och härjar på tävlingbanorna, taijconligan är grym :).

När jag kom hem hade Micke varit iväg och köpt byrån vi pratat om så länge. Han hade monterat och fixat så nu känns det som det första riktiga steget är taget, det är nämligen till alla bebiskläder byrån är. I helgen ska vi antagligen åka till Ullared då lär det bli många fler steg som tas och en hel del som kan bockas av från förberedelselistan. Inte så himla långt kvar nu.. till första december ska allt förhoppningsvis stå klart för då ska man ju börja med allt julstök.

Inför helgen

Nu är det fredag och dagen har kickat igång i ett rasande tempo. Massa skit på jobbet men ändå på ett bra sätt, jag gillar när det kör ihop sig lite för då bara springer tiden iväg. Sen är det ju en skön känsla när man löst och fixat massa problem :). Efter jobbet ska jag ta en långpromenad, är ju med i en stegräknartävling på jobbet så är extra taggad på steg. Inte för att jag egentligen rör mig lite annars men denna veckan har jag nog försökt ta några extra rundor. Inser att jag inte rör mig speciellt mycket på jobbet men att jag på fritiden minst tredubblar stegen. Just nu ligger jag bra med i tävlingen och då har jag gått minst en timme rask promenad om dagen. Tror vi med hund ligger bra till för bara en liten "kisserunda" ger ju en del steg.

Ikväll åker jag och Micke hem till Sävdabo, det blir hela helgen för mig och halva för honom. Antar att det blir idolmys med syskonen och pappa. Mamma är uppe hos släkten i Sundsvall så vi har fritt fram att äta så mycket vitlök vi vill :). På lördag ska vi meka med bilen så vi snart kan få ut den på annons, vill bli av med den nu. Sen blir det långa skogspromenader med alla hundarna, och fix i stallet. Hillevi och jag ska testa att hänga på det nya stjärnskottet. Jag hoppas hon sköter sig för det är inte läge att få en spark i magen nu..

På söndag är det KM, ska bli himla kul. Jag längtar faktiskt lite, ska bli kul att göra nått annat. Känns som det var längesen vi körde en hel bana, så det ska bli kul. Blir även intressant att se hur långt Ella tänkt flyga på kf nu när vi inte tränat på länge, hehe. Som jag skrivit innan så är vi ju inte direkt där för att vinna, utan jag är mest glad över att jag fortfarande kan springa som jag gör. Jag känner att när det är lite halt så är jag lite feg i mina byten. Är så rädd att ramla, för har inte riktigt samma koll på kroppen som vanligt, haha, så jag ska ta det försiktigt. Hårda bud från Micke också som inte gillar när jag springer runt :). Jag hade bestämt mig för att inte ta med Lovis av rätt många anledningar, för det första behöver jag min energi till Ella, jag klarar inte av båda samtidigt då de blir helt galna när jag lämnar dem och Lovis är extremt osäker, hon kan ju egentligen inte detta, hehe. Jag har tränat henne en gång på klubben sen förra året vid den här tiden och fick hon också träna en gång. Så sammanlagt kan man säga att hon kört balanshinder, däck, släptunnel mm 4 gånger i sitt liv... Med tanke på det så är hon grym för hon vet ändå någorlunda hur man gör.

Men men om jag får med mig Hillevi upp på söndag överväger jag att ta med Lovis ändå :), tycker det är så kul att köra med henne och hon blir så glad av att få hitta på nått. Sen om vi får springa förbi balanshinder och däck så får vi göra det.

Hepp nu blir det fullt ös här på jobbet och sen är det HELG, Wii.

Ännu en helg

Denna helgen har konstigt nog känts ganska lång även om den samtidigt gick väldigt snabbt på slutet. Dock har min helg inte varit så lång som den borde då jag hade mitt extra fredagspass..alltså började inte min helg förrän mitt dygnspass på lördag morgon var över. Natten var lugn så jag behövde inte sova nått på lördagen utan den gick till att åka direkt till skogen där Ella var. Det blev en lång skogspromenad med hundarna, lite agilityträning i trädgården med Ella, Lovis, Kitoos och Maija, lite ridning i skogen, och även en del snickrat i verkstaden. Jag har lite olika projekt på gång när det gäller trägrejer, antagligen kommer det inte bli något vettigt av det men det är iaf kul att fixa.

Söndagen blev även den ganska effektiv, fix med unghästarna, klippning av Ella och en sväng upp till klubben med hundarna. Tanken var att Lovis skulle få åka upp till klubben för att testa att träna, var ju ett år sedan hon var på en agilitybana, Maija var mest med för socialträning. Träningen med Lovis började lite svajigt, som den vallhund hon är hade hon extremt svårt att koncentrera sig på mig, Hillevi som stod bredvid med de andra hundarna och annat runt i kring. Hon är ju en extremt känslig och svårkörd hund, inte alls om min stentuffa Ella J. Jag kände mig lite besviken när jag inte fick det att fungera och mest blir jag besviken på mig själv som ställer så höga krav på henne. Stackars hund får komma hemifrån två gånger om året och då helt plötsligt ska hon veta vad agility är. Men men, hon fick pausa lite och sen gjorde jag ett nytt försök och då gick det mycket bättre, dock tog energin slut innan jag ens hann sätta upp hinderna på hennes höjd, nu blev det bara på smallhöjd. Jag hinner antagligen inte köra upp henne till klubben nån mer gång innan ett eventuellt KM så jag vet inte om jag ska anmäla henne. Ena stunden tänker jag att det kan ju vara en kul grej för henne och det är ju kul att köra henne. Samtidigt känns det lite taskigt mot henne eftersom allt blir så tokigt, men vi får se, man kan ju springa förbi de hinder hon inte kan. Det som mest avgör det hela är om jag kan få någon med mig på söndag för jag klarar inte av Ella och Lovis själv, de är som plåster på mig och blir väldigt störda om den andra sitter bredvid planen och skäller så jag behöver någon som kan gå iväg med den ena när jag kör den andra. Ella ska ju självklart vara med, jag har inte tränat henne nått direkt och känner inte heller att det behövs. Eftersom det var ett tag sedan vi tävlade kommer hon antagligen vara jäkligt taggad så det får bli som det blir, jag är just nu för långsam för henne så hon kommer nog mest springa och skälla på mig argt, hehe. Förra året knep vi ju andraplatsen, tror dock inte vi kan ha sådana mål detta år…helt enkelt för tjock och otymplig förare, hehe.

Helgen

Det blev inget Kumla för mig och Ella. Efter ordentligt överläggande beslöt jag mig för att det inte var värt resan dit. Min hund är fortfarande i fin form och hade säkert klarat det galant men jag kände att det var för långt att åka. Ett beslut som kändes helt rätt sen när väl söndagen kom, för vilken härlig helg jag har haft. På fredagen hade jag myskväll med Petra och Emma, Ella med då såklart. Lördagen ägnades åt städning, torget, staden, handling och sen åkte vi ut till Sävdabo. Vi lagade god mat och hade en mysig kväll. Sen kom söndagen och vilken lång och härlig dag det blev. Långpromenader i skogen med hundarna, tränade agility med Ella och Lovis, var en sväng i stallet och massa annat. På eftermiddagen tittade solen fram så då passade jag på att ta lite kort och bara njuta av värmen. Hela familjen var samlad så det blev en hel del att bara umgås och äta vilket vi gjorde i flera omgångar. Riktigt skön helg där man kunde ladda batterierna till fullo. Så nu i efterhand känns valet mellan Kumla och hemma i skogen givet, även om det hade varit riktigt kul att tävla.

Tävla eller inte

Ja det är den stora frågan nu. Jag är anmäld till Kumla på söndag, en tävling jag inte alls haft planer på att åka utan anmälde mest ifall jag skulle ändra mig. För det första trodde jag att det skulle vara mycket tyngre att röra sig vid det här laget men det är det inte och för det andra visste jag inte om jag fortfarande skulle ha mer eller mindre problem med bäckenet. Jag har förtillfället inte alls ont i höfter eller bäcken och då har jag ändå rört mig på mycket på senaste, så det är himla skönt. Tror bara det var någon växtperiod som det gjorde ont, sen kan det ju självklart komma tillbaka men just nu är det bra. Det som spökar lite nu är att jag på ett ställe i magen får som håll, väldigt retligt då jag annars känner mig som vanligt kroppsligt. Jag går långa promenader och var på vattengympa i veckan och det går bra men gör lite ont ibland.

Tränade lite med Ella i veckan, kändes som väldigt länge sedan. Micke var så snäll och hängde med upp då jag inte kände för att åka själv. Det var ganska blött så tog det lugnt, mest för min egen skull. Jag höll på att ramla två gånger så det blev inget tempo på det hela. Körde lite kf, slalom och lite handling. Det märktes att formen sakta men säkert börjar avta, vi har ju varit så himla på hugget men nu går vi mot vintervilan och det märks. Det konstiga var att Ella helt plötsligt inte vågade gå ner på gungan, märkte ju att hon blev rädd i Forserum när den var så vinglig men vår gunga är ju stabil. Konstigt, hörde dock ett konstigt ljud från den så vet inte om det var det som störde henne. Fick locka med godis och fjäska som bara den.

Jag och Ella har levt upp till årets mål sedan en tid tillbaka, det tråkiga är bara att det har gått så jäkla bra att mitt huvud börjat trixa ihop nya mål omedvetet. Därför känns det helt plötsligt som att vi misslyckats bara för vi inte tagit sista pinnen i ag2. Avskyr att känna så, men det är just därför jag velar så med tävlingen i helgen.

Jag vill åka för det är så kul att tävla, men samtidigt känns det så himla långt att åka. Jag vet inte om jag orkar sitta i bilen så länge, risken är att jag är helt stel när vi kommer fram. Egentligen har jag redan bestämt mig för att inte åka, man ska ju sluta med flaggan i topp och det gör vi verkligen, Ella och jag. Men fan kan inte släppa det helt ändå.

Så ser livet ut

Funderar mycket över livet just nu, eller jag är ju en tänkare så det är inte direkt ovanligt men det är lite extra nu. Dels säkert på grund av hormoner men också tror jag för att jag bär på ett extra liv, en människa. Helt sjukt, spännande men samtidigt lite läskigt. Ibland tycker jag det är häftigt när det sparkar och lever men ibland känns det lite otäckt..

Hur ser livet ut då? Ja det är väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Fast frågan är nog hur hade jag tänkt mig att livet skulle se ut när jag fyller 28? Jag fyller ju år imon och jag kan inte sluta tänka på att jag inte på länge haft någon direkt plan med livet... Det suddades liksom ut efter det att jag avslutade mina studier på Högskolan, vilket är cirka 3 år sedan. Varför blev det så? När jag fantiserar om framtiden ser jag inte så mycket som jag gjorde förut, undra varför? Kan det vara så enkelt att jag lärt mig att leva mer och mer i nuet och helt enkelt får se hur det blir. Ja lite så kan det nog vara. Drömmar och mål är viktigt men för mig som är en stressad människa så är det minst lika viktigt att våga leva i nuet.

Då ska vi se vad som uppnåtts fram till idag, en bra uppväxt, dock med en tragisk del i bagaget som självklart påverkar de flesta beslut i livet och alltid kommer att göra det, en bra familj som håller ihop, en tävlingskarriär, vänner som stått kvar vid min sida och nya som kommit, underbara fantastiska djur som funnits med under bitar av livet och uppväxten, resor där jag fått se vackra länder och upplevt nya kulturer, kärlek och hat, besvikelse och lycka, motgångar och framgångar, allt detta i en blandning som gjort mig till den jag är idag.

Sen kommer vi till biten lite senare i livet, jag träffade Micke, en fling till en början, en i mängden.. men sen visade det sig att han inte riktigt är och var som alla andra.. på många punkter värre, hehe, men på många andra extremt förstående för mitt liv. Jag var inte då och inte nu villig att ändra så mycket på mitt liv och mina behov och det visade sig att han var ganska lik mig på den punkten. Så här står vi nio år senare fortfarande med varsitt liv och egna intressen och det viktigaste av allt egen tid. Vi har en slags hat kärlek, vissa dagar hatar jag honom över allt annat och andra dagar älskar jag honom över allt annat, låter kanske konstigt men det är så det fungerar för oss. Klart att det hade varit kul om vi satsat lite mer på gemensamma vänner och intressen, men det är något vi får jobba på framöver.

Jag har hunnit med några år på Högskolan och har en examen inom media och kommunikationsvetenskap, inte illa för att vara mig. Jag har jobbat några år inom olika områden och lärt mig extremt mycket. Jag har nu snart varit på Trafikverket i 2 år och det har varit en lärorik tid och det är väl det som är början på min arbetskarriär. Även om jag måste säga att tiden i patrullen (hemsjukvård) är den mest lärorika tiden i mitt liv, dels genom att se hur livet ser ut för många, lära mig att hantera människor i sorg, smärta och olika livsöden. Alla borde under en period jobba med något liknande för att få lite perspektiv på livet.

Om man ser på det lite hårddraget så kan man säga så här, jag har ett mål kvar med livet, och det är ett bättre jobb. Det handlar inte om någon karriär men jag måste satsa ett snäpp till. Jag vill ha ett jobb som är givande och som jag trivs på. Det får ta sin tid att hitta dit och om man tänker att livet inte ska ta slut riktigt än så finns det nog tid. Självklart har jag mer mål med livet men man kan nog snarare kalla det delmål och intressemål, skulle bli en lång lista så skippar det.

Även om jag inte är galen i barn så vill jag självklart ha en liten egen familj. Och nu är det ju så att det redan är på gång. Det blev dock lite tidigare än vad jag tänkt mig men samtidigt så är det ganska perfekt i tiden. Jag tror inte att vårt liv kommer att bli så himla mycket annorlunda, vi kommer att ha vår egen tid och fortsätta med våra intressen men självklart kommer det krävas lite mer planering för att få ihop det.

Vad vill jag då få fram av detta? Kanske mest konstatera för mig själv att livet är ganska bra trots allt. Jag har upplevt en hel del och jag har levt efter mina drömmar och mål. Nu kommer en period i livet där det händer mycket samtidigt som det står still, kanske låter konstigt. Det finns självklart saker jag drömmer om men det är inte så viktigt just nu. Nu "bara" lever jag ett ett tag och det är ganska skönt. Nu ska jag bara leva och försöka njuta av att jag för det mesta har världens bästa sambo, min älskade hund, mina vänner och familj och ett nytt litet liv i magen. Det är spännande det här men också extremt skrämmande. Men nu kör jag!

Helgen som var, misshandel av sambo, ensam på tävling i Forserum, mys i Sävdabo

I fredags jobbade jag på dubbla jobb, först på mitt vanliga och sen vidare till mitt helgjobb som jag har en gång i månaden. Det blir lite över ett dygn som jag jobbar då men har som tur var jour på natten. På lördag morgonen gick jag lite tidigare för att hinna åka och hämta Ella hemma hos Mickes föräldrar. Hon fick vara där under natten då Micke skulle på After work, och tur var väl det för under natten blev han och hans kompisar överfallna av ett gäng ungdomar. De fick ligga på sjukhus hela natten, Micke med näsfraktur och Fredrik med axeln ur led. Inget allvarligt som tur var men ändå läskigt. Jag övervägde att strunta i att åka till Forserum och tävla dels då jag var så jäkla seg efter jobbet men också då för att åka och hämta Micke på sjukhuset. Men jag valde att åka och tävla så skyndade mig iväg, frukost i bilen och en trött hund som sov. Jag trodde vi skulle ha lite bråttom men det visade det sig att det gick väldigt långsamt så jag fick ändå vänta en bra stund innan det blev min banvandring.

När jag kom dit var det en liten bit att gå så jag tog bara med mig ryggsäcken och buren, struntade i stol och tält då jag bara skulle starta en klass. Det första som händer är att jag nästan halvt slår ihjäl mig. Jag trampar snett i ett litet hål och vrickar foten, jag flyger fram och buren slår mot mina ben och Ella blir livrädd. Precis när jag fått balansen vrickar jag den igen, det gjorde väldigt ont och var extremt pinsamt.. så typiskt att sånt händer när man är ensam. Jag har i alla fall aldrig känt mig så ensam som jag gjorde på denna tävling, jag tror det är första gången för det första som jag åkt själv men det är också första gången som inte det vanliga tävlingsgänget var på plats eller min moster Nina. Verkligen nyttigt att känna på skillnaden mot när man kommer flera och man skrattar och tjoar. Här kom jag i min ensamhet, det blev ju inte bättre heller av att jag var så jäkla trött och höll på att somna stående.

Innan jag gick in på min banvandring så hade jag som högst växlat några artiga ord med vissa jag kände igen, för det ska jag ju tilläggas att det fanns ju folk som jag känner lite. Innan banvandringen träffade jag Åsa som stod som inropare, då fick jag lite energi i alla fall. Banan var egentligen inte speciellt svår, dock hade det en start som inte passar Ella. Men allt gick bra och enligt planen, A-hindret tog hon fint, balansen saktade jag ner henne ordentligt på och hon tog kf. Det som däremot tog tid var gungan, den var väldigt ostadig. Hon brukar springa upp på den i hög fart och så fort den går i backen får hon hoppa men nu vågade hon inte det, så när jag vände mig om så stod hon fortfarande på den efter att den slagit ner. Tyvärr tappade vi tid på både gungan och balansen och det blev ett litet tidsfel. Väldigt tråkigt att detta hände igen med tanke på att det gjort det de senaste gångerna. Vi sätter nollan gång på gång och gör det enkelt men de där jäkla kf ställer till det.
Ella och jag gick iväg en stund efter för jag blev väldigt besviken, inte på henne men på marginalerna. Jag kände mest att här åker vi dit och sätter en nolla igen och ändå så räcker det inte, blev ännu surere när jag såg att det räckte till en första placering. Det är surt att man inte ens ska kunna bli glad över en vinst, hehe. Men men sånt är livet, det är ju inte min hund som är problemet, hon klarar klass 2 banorna lätt som en plätt och har inte längre där att göra. Men självklart ska ju kf sitta för att man ska platsa i klass 3 det är jag fullt medveten om. Skönt i alla fall att nollat så pass många lopp nu som vi ändå gjort det måste ju tyda på nått.

Som jag skrev så växlade jag bara några ord med vissa personer under min korta vistelse på tävlingen, men annars var jag själv med Ella och det var lite häftigt att se vad hon blev extra bunden till mig när det bara var vi. Mindre taggad och mer fokuserad på att hålla koll på mig. Tror hon kände av att det inte riktigt var som vanligt. Vi satt mest för oss själva och mös vilket var himla skönt det också. Verkligen en konstig känsla det där att känna sig ensam fast man är omringad av massa folk. Vikten av att ha sina tränings och tävlingskompisar är nog väldigt stor, jag är glad över att jag lyckades så bra som jag gjorde för kan inte påstå att det var särskilt peppande när ingen kom och klappade en på axeln, frågade om banan eller loppet. Nyttig erfarenhet måste jag säga. Jag föredrar självklart att sitta i ett tält med de andra och fika, sura och skratta tillsammans.

Efter prisutdelningen åkte jag hem, pratade en del med Åsa vilket var skönt. Men sen åkte jag och Ella förbi Nina och Ville. Ville har varit lite ledsen de sista dagarna eftersom Ulf nu inte längre finns med oss. Han blev väldigt glad över att få busa och mysa med Ella, skönt att se. Sen blev det hem och titta på min misshandlade sambo, inte så farligt som jag hade föreställt mig, hehe. Resten av helgen ägnade vi i Sävdabo, himla skönt trots det dåliga vädret. Blev hundmys och skogspromenader.
Kändes lite surt att vi inte åkte på DM:et, tror vi skulle ha en bra chans men jag kände ändå att det var skönt att vara hemma. Nu blir det kanske inte någon mer tävling för mig och Ella i år. Vi är anmälda till Kumla men överväger att strunta i det, känns inte som jag kan göra så mycket bättre resultat än vad vi redan gjort och jag vill inte bli en som tokjagar en pinne, när min kropp skriker efter vila. Vi får se hur det känns när det närmar sig, är jag pigg och sugen kanske jag tänker om. Annars är det KM i mitten av oktober, jag tror inte jag kan springa så mycket då, borde vara rätt tjock vid det laget, men får se om jag är med lite på skoj.

Denna veckan händer det inte så mycket, eller jo jag fyller år på fredag men det är ju inte så mycket att fira längre J. Ska inte träna nått med Ella så länge det är blött i backen, det var ju så hon skadade sig sist. Däremot blir det utställning i Huskvarna på lördag, det blir Maijas debut. Ska bli himla kul att göra nått annat i hundväg för en gångs skull. Köpte mina första mammabyxor igår, ville egentligen inte men insåg att det nog kan vara smart. Hittade ett par snygga och sköna jeans, har dem på jobbet nu och det är dessvärre inte nått skönt. De satt så himla bra hemma men nu under dagen blir de bara större och större, får värsta hänget. Antar att det blir bättre sen när jag är större. Annars känns det lite jobbigt nu, känner mig ful och tjock. Vet att jag inte är nått stor och att detta bara är början men det känns inte helt naturligt för mig som det verkar göra för många andra. Usch vill bara att tiden ska springa iväg nu, jag är för nyfiken för att bara gå här och vänta.

Tidaholm

I helgen var det dags för två dagars tävling i Tidaholm och jag kunde vara med, är så tacksam att jag äntligen fick åka dit. Som jag skrivit tidigare har ju Ella varit sjuk två år i rad vid denna tiden på året men inte nu J. Hon slog ju sig på träningen samma vecka och jag visste inte om hon skulle visa att hon hade ont men körde på som vanligt och det fanns inget tecken på smärta. Antagligen bara jag som förstorade det hela men bättre att vara rädd om sin hund tycker jag. På lördagen fick vi sovmorgon, himla skönt, kom dessutom till uppsatt tält och allt.

Agilityklass 2
Disk (självvald). Började med en sån rivstart så förstod direkt att jag aldrig skulle få henne att ta kf.. mycket riktigt, hon flög av balansen så jag tog om den. Efter det var det inte mycket som blev rätt, jag glömde banan så hon missade hinder och hon blev bara surare och surare. Jag bestämde mig för att träna på omvänt slalom och då gick hon ur de två sista, när jag tog om gjorde hon rätt. Är glad att jag får chans att träna på det på tävling. Ett katastrof lopp på alla sätt, bara att lämna det bakom sig på en gång. Ella har ju ibland en förmåga att vara mer vild än tam i första klassen och då blir det lätt pannkaka J.

Hoppklass 3
O fel. En enkel springbana, alltså inte till vår fördel..vi behöver mer tekniskt svåra banor för at ha en chans mot de snabbaste. Ella sprang på bra hela tiden, mina byten satt och slalomet satt. Skönt att springa i mål nollad och inom tiden. Det är himla skönt att se att vi klarar tiden trots att det finns mycket att träna på. Jag insåg att vi tränat mycket på tajta svängar på vanliga hinder men inte på tunnlar.. för efter raka tunnlar med skarp sväng efter flöt hon ut mycket och då tappar man ju tid.

På söndagen var det betydligt mindre sovmorgon, vi åkte redan 06.20. Först ut var klass 3 och jag kände mig taggad. Nu var det en svårare bana så det kändes kul, dock var det inte en generös tid vilket aldrig är speciellt roligt. Såg att många av de snabbaste hundarna knappt klarade tiden. Så mitt mål va att chansa fullt ut och köra så snabbt vi klarar.

Hoppklass 3
Disk. Det kunde blivit så jävla bra…fan fan fan. Brukar inte gräma mig så mycket efter våra lopp men när de känns så jävla bra som detta gjorde är det extra surt. Jag vet att det antagligen inte hade räckt till någon sm-pinne men det hade ändå varit skönt att sätta det och fått se tiden. Jag skulle gjort ett byte efter slalomet men valde att inte göra det eftersom däcket kom efter.. utan skickade henne istället på däcket och sen tunneln, problemet var att det blev lång väg för mig. Sprang som en galning men han inte att fånga upp henne så hon tog fel hinder. Så surt då det inte var något speciellt svårt kvar av banan. Retligt som bara den men helt och hållet mitt egna fel. Det hade nog räckt om jag sneglat lite över axeln och skrikit på henne så hade hon fixat det, men nu såg hon bara en rygg som inte alls visade vart hon skulle. Annars tycker jag själv att det va ett riktigt snyggt lopp.

Agilityklass 2
0 fel. Han bli lite trött till den här klassen och kände inte riktigt för det. Banan var enkel om man bortser från alla kf, hehe. Jag visste att det var en snäv tid då många fick tidsfel och jag vet ju också att om jag får stopp på henne på balansen så missar vi säkert 4 sekunder. Så min plan var att köra som om det vore en hoppbana, attackera alla sekvenser och köra stenhårt för att ha tid att stanna henne på balansen. Planen höll i stort sett, allt gick bra, men balansen tog tid. Kom i mål med 0 fel och nöjd med loppet, dock 80 hundradelars tidsfel… så himla tråkigt och faktiskt lite orättvist. Den blev en andra placering och rosett men kan inte påstå att det betyder ett skit.

Det hade varit oerhört skönt att tagit den där sista pinnen så jag slapp åka på mer tävlingar i år. Mitt bäcken mår ju inte speciellt bra, kunde knappt gå efter första loppet, dock helt okej under resten av helgen. Jag ska starta en klass i Forserum men har inga större förväntningar på det. Är anmäld till Kumla men har ingen aning om min kropp kommer att orka det då. Egentligen spelar det ingen roll om vi börjar i klass 2 nästa år, kf ska ju ändå sitta och jag kommer ju ändå att tävla Ville i den klassen. Men det hade verkligen toppat detta året med den där pinnen känner jag men det är oftast då det inte vill sig. Man ska aldrig jaga pinnar, men det är tråkigt när inte ett nollat lopp räcker L.

Jaja min hund är bäst och jag bli bättre för varje tävling. Jag har ett bra fokus och jag påverkar min hund på ett bra sätt. Detta året har verkligen varit kanon, mina mål för året blev uppfyllda för länge sedan och utöver det har vi satt många fina rundor. Testat på en hel del ny handling, äntligen rett ut omvänt slalom och mycket mer. Tråkigt att det inte blir någon mer klass 3 start i år för både jag och Ella är så på hugget. Jag trodde inte hon skulle göra så bra resultat i klass 3 som hon gjort och om hon redan nu gör det efter fem starter så finns det verkligen hopp om det hela. Hon klarar redan tiden nu och då har vi inte tränat så mycket handling. Åhh vad jag längtar till nästa år… Hoppas jag är lika taggad då J.

Känns skit inför helgen

Blir så ledsen och arg. Har hela tiden haft en känsla av att nått ska göra så att jag inte kommer iväg till tävlingen i Tidaholm. Jag har ju två år i rad fått ställa in alla tävlingar den här tiden och just då alltid Tidaholm. För två år sedan var det för att Ella blev ormbiten och supersjuk, förra året kunde vi inte åka då hon blev smittad på dagiset av kennelhosta. Så det är inte konstig att man är lite nojjig. Igår åkte jag upp till klubben för att gå en promenad och träna en snabbis, egentligen kände jag inte för det men tyckte ändå att jag borde fila på lite grejer innan helgen. Detta var mitt största misstag och jag blir så jävla arg. Jag värmde upp lite och körde lite tunnlar, bestämde sen för att köra lite kf och sen slalom. Jag körde balansen några gånger och vips så missbedömer Ella balansen på nått sätt och flyger rätt in i sidan med bogen, det smällde till ordentligt. Hon reser sig upp lite förvirrad och tittar på mig, mitt hjärta grät men för att inte göra en grej av det sa jag till henne att ta den igen. Hon ville inte gå upp på den men gjorde det tveksamt. Jag ville bara ta upp henne och pussa på henne men låtsades som ingenting, gick runt lite för att se om haltade. Efter en liten stund körde jag balansen igen mest för att hon skulle komma över rädslan, hon tyckte inte det var speciellt roligt men gjorde det. Jag tyckte hon såg stel ut på nedfarten men kan ha inbillat mig. Jag valde att inte träna nått mer utan gå en sväng i skogen, eftersom hon inte haltade tyckte jag det var bättre att hon fick röra på sig lite.
Jag blev självklart först rädd för hon slog sig verkligen hårt, detta har ju hänt på olika sätt förut men hon har aldrig själv blivit rädd som hon blev nu. Sen blir man ju orolig och tänker på det hela tiden. Men sen också kommer ju den själviska tanken, fan kan jag inte tävla i helgen nu då. Klart att min hunds hälsa måste komma i första hand men det är så svårt att avgöra om man ska köra eller inte när man inte kan se nått på henne.

Jag har bestämt att åka om hon inte visar nått innan helgen. Jag går med henne som vanligt och vid minsta lilla misstanke på att hon skulle ha ont så lägger vi ner.
På tävlingen kommer jag ju att ha detta i huvudet på både gott och ont…bra för om hon inte beter sig som vanligt så bryter jag, dåligt för jag kommer vara osäker och rädd för att pressa henne, överanalysera allt. Sen är jag även rädd för att hon inte kommer att våga gå upp på balanshinderna. Blä, det som för några dagar kändes så himla kul med denna tävlingshelg känns nu skit. Dessutom har hon en halt förare som knappt kan springa… ja det är jag det. Mitt bäcken gör just nu så ont att jag knappt kan gå, vissa stunder känns det knappt och nästa hugger det som knivar. Tror inte detta påverkar så mycket när jag springer, däremot efter. Första loppet kommer antagligen vara det jag kan springa mest i sen kan det nog bli värre, haha. Ibland hugger det till så jag nästan trillar ihop, det är som nån låsning i höften, om det händer i ett byte kan det bli både jobbigt och pinsamt. Men men först ska vi se hur det går för Ella, det är ju upp till henne om vi kommer iväg eller inte.

Sista helgen i augusti

Förra helgen blev precis så bra som jag hade tänkt eller det var några grejer som inte gick helt enligt planen.. För det första så stämde ju vädret inte ett skit, skulle ju vara strålande sol på lördagen, bikinin var nerpackad. Istället var det regn och åska på förmiddagen, men som tur var uppehåll på eftermiddagen/kvällen. Det som inte heller gick enligt planen var min träning, fick inse fakta att det är mer eller mindre omöjligt att jag springer med smärtan i bäckenet. Jag trodde det handlade om att trotsa det onda men fick stränga bud om att det inte är så, egentligen ska man tom undvika att gå. Jag väljer därför att satsa på att bli bättre och väljer då bort träning men fortsätter att gå som vanligt, dock av och till lite haltande J. Prio nu är ju att kunna köra klart de tävlingar vi är anmälda till, det kommer göra ont men det är det självklart värt..får vila mellan helgerna.

Åter till helgen, jag träffade på en fucking jävla huggorm. Steffi och Saga va i koppel och Ella lös. Steffi var framför mig medan de andra två var bakom..ormen var imellan mig och Steffi. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag skrek på hundarna att springa och vi gjorde alla världens spurt. Saga sprang förbi och Ella gjorde ett kaninhopp över, hehe. Usch äckliga orm, jag är ju själv inte speciellt rädd men sen Ella blev biten har jag blivit livrädd för att det ska hända igen.

På lördagskvällen blev det en tripp till Eksjö och The Ark. Jag är ju ett riktigt The Ark-fan, och har varit på ett par spelningar under åren. Nu ska bandet lägga ner och vi var självklart tvungna att se deras sista spelning i Småland. Laddade till tusen fick vi vänta till 23.30 innan de gick upp, sent för oss gamlingar som inte var där för fest, haha. Spelningen var så jävla bra, ett perfekt avslut. Blev dock lite ruffigt i publiken och jag sparkade och slog en som antagligen hade fina klös och rivmärken när han kom hem. Blir så vansinnig på respektlösa människor. Jag kom inte i säng förrän runt 03, ovanligt för mig just nu och kan säga att jag kände mig aningen sliten dagen efter.

Söndagen var en sån där lugn och skön dag, började med att åka upp till klubben för lite träning med Anna och Wilma. Vi testade lite olika alternativ till kf och kan konstatera att Ella egentligen inte vet vad hon ska göra. Stackars hund men jag bestämde mig för att inte ändra på något nu de sista tävlingarna det här året. I höst och nästa år ska jag bestämma mig för hur jag ska träna om och då göra det ordentligt och konsekvent. Allt annat gick bra, försökte pressa henne lite med konstiga tunnelingångar eftersom hon strulade lite med det sist, dock inga problem nu.

På kvällen åkte jag, Micke och Ella till Sävdabo..mest bara för att lämna Ella där, då jag inte hade hundvakt dagen efter. När vi kom dit hade Hillevi och Anna plockat kantareller (första gången någonsin), de hade tagit med sig en stor burk och fyllt den på en gång. Micke blev eld och lågor och ville också gå ner en sväng för att plocka. Så jag, Micke och Ella ger oss också ut på vår första svampplockning.. Ella var galen, hon tyckte det hur kul som helst, sprang fram och tillbaka mellan oss, hon verkade tro att hon hade som uppdrag att valla (min duktiga Border-russel). Resultatet blev dock inte så lyckat, vi var ute ett tag och det blev tillslut för mörkt för att se skillnad på löv och svamp.. vi kom hem med typ 10 kantareller..i en stor ICA-kasse. Micke trodde på allvar att vi lätt som en plätt skulle fylla denna. Gissa om vi blev utskrattade.

Världens bästa hund!

Kunde inte låta bli att lägga in en bild på min underbara, helt fantastiska älsklings hund. Hon är så himla bra på de flesta sätt (om man bortser från hennes vaktsida), en bästa vän, en flock och familjemedlem och min trogna tävlingskompis.
Denna helgen ska vi bara mysa tillsammans, inga tidiga morgnar, inget packande av tävlingsväska och inget stress. Denna helgen ska vi bara njuta av att vara helt lediga. Vi ska jogga, träna lite agility, sola och bara ha kul. Även om man alltid är sugen på tävling så är det himla fint med en helg tillsammans utan krav och nerver. På lördag ska hon dock mysa med Micke för då ska jag till Eksjö och festival :), det är ju The Arks sista spelning och då måste man ju självklart vara på plats (är ju ett gammalt troget fan). Ska spola tiden tillbaka cirka 10 år och njuta av stämningen...även om livet för tillfället ser ut på ett helt annat sätt :).
Ikväll åker jag och Ella hem till skogen, ska nog starta helgen med en joggingrunda med Jack Russelligan...kan nog inte bli bättre :).

Tävling i Nässjö

Jag och Anna åkte till Nässjö i söndags i ganska normal tid, runt 07.30. Det var till vår förvåning strålande väder, vilket kändes som en stor bonus. Vi kom dit så vi han sätta upp tältet innan och fixa i ordning. Sen ganska direkt var det min banvandring och jag hade redan startnummer 2. Jag värmde upp Ella lite och blev sen in på banvandringen, så jag sprang in där helt andfådd och förvirrad kändes det som. Inser att jag redan på första hindret sett fel, då nummerskyltarna hade nummer på båda sidorna. Shit tänkte jag här är det bäst att se upp och ha koll..tänka gå ju alltid..

Agilityklass 2, disk. Jag börjar köra och i mitten av banan kommer ett staket, jag kör Ella i mellan två hinder och domaren blåser och jag blir diskad..jag fattar noll men kör klart banan. Inser när jag kommer i mål att jag sett fel på nummerskylten och tagit hindret från fel håll. Verkligen orutinerat att inte kolla vilken sida av hindret skylten stod men jag var helt enkelt för stressad och sen tyckte jag det var självklart att det skulle vara lite svårare handling, hehe. Snacka om förvirrande med de där skyltarna, hade jag bara haft några hundar före mig hade jag ju sett detta men så kan det gå när man inte hinner kolla på någon annan och huvudet inte är med.

Hoppklass 3, disk (min första disk i klass 3 ska tilläggas). Detta var en himla rolig bana, inte speciellt svår för hundarna men jäkligt svår för oss förare, haha. Det var så himla många som snurrade till det fullkomligt, glömde banan och positioner. Så det var väldigt kul att titta på när alla andra körde men jag blev väldigt nervös att jag själv inte skulle komma ihåg banan. Ella hon startade så himla bra med tryck i benen och jag han tänka att kör vi så här så har vi en chans…dum tanke, jag skickar henne in i en tunnel och vänder för snabbt vilket gör att hon också vänder, så en vägran. Sen kör vi vidare och det riktigt fint, då kommer den genomskinliga tunneln och Ella bara vägrar..jag försöker typ tre gånger att få in henne men hon bara springer in i kanten..så himla knepigt, kändes som hon inte uppfattade var hon skulle in. Det blev ju disk såklart och jag kunde inte annat än att skratta åt henne. Resten av banan gick fint så egentligen var det bara den där tunneln som ställde till det, allt annat satt med fart och flyt.

Utvärdering av tävlingen, tror det är första gången vi diskar oss i två lopp på en tävling, haha. Första klassen tar jag ju självklart på mig helt eftersom jag inte kunde banan. Andra klassen kan jag inte göra så mycket åt heller, någonting gjorde att Ella inte uppfattade den genomskinliga tunneln och jag såg att det var andra hundar som också hade problem med den också. Däremot så fick hon ju en vägran på en vanlig tunnel och det kan jag ta på mig helt och hållet, jag måste följa med henne bättre och inte ta något förgivet. Det hjälper inte att hon är taggad och drar på den för hon är jävligt uppmärksam på mig och jag måste visa henne fullt ut. Jag är ändå ganska nöjd med tävlingen, a-hindret tog hon bästa kf på länge och slalom satte hon felfritt i båda loppen så finna alltid något att vara glad över.

Nu blir det vila denna helgen som kommer, ska bli lite skönt. Sen är det Tidaholm helgen efter, tvådagars med både Ella och Ville. Ska bli himla kul, jag hoppas bara inte jag blivit för stor till dess och att inte mitt onda i skinkan blir värre..har fått veta att det är fucking foglossning. Blev rekommenderat att ta det lugnt ett tag, inte ens gå promenader, åka hiss ist för trapporna mm, men det vet vi ju alla att det kan dom glömma. Jag kör på tills det helt enkelt gör för ont, vågade inte ens säga att jag höll på med agility, hehe, man skulle nämligen inte hålla på med saker där man vred kroppen hastigt. Jaja det blir som det blir, har man hund måste man ju röra på sig.

Hela helgen i Tingsryd

Helgen som var spenderades i Tingsryd. Det är ju just den helgen varje år som vi och många andra åker dit. Främst är det ju för den stora tredagars hästtävlingen, men också för semester, camping, volleyboll-tunering och mycket annat. Jag tror att vi har varit där nästan alla år sedan jag var 14 år, så det är himla kul. De senaste 4-5 åren har vi inte haft med några hästar men nu i år hade Hillevi med en som hon rider till. Det blev ju därför extra kul i år då det blir mer engagerat och man får fixa i stallet å så. Hillevis tävlingsinsats var bra med tanke på att hon bara haft 5 veckor på sig att rida honom, hon avslutade med en snygg felfri runda.

För några år sedan kom vi på att vi skulle spela lite volleyboll mot några vi känner, detta har under åren utvecklats och nu är vi varje år runt 4-5 lag som möts i en volleyboll-tunering. Himla kul och väldigt prestigefyllt. Detta året kom någon på den smarta iden att vi skulle ha gruppspel på fredagen och final och bronsmatch på lördagen, detta då det alltid blir så sent på grund av de som tävlar med hästarna. Gruppspelet gick bra även om vi förlorade mot det viktigaste laget, Danne Boys. På lördagen var det final och detta då som vanligt mot Danne Boys, det blev vinst för Team Sevdabo som har vunnit alla år utan förra. Lyckat och kul och de flesta höll sig relativt nyktra J. Ni ska bara veta hur stor rivalitet det är i detta spel, det laddas i ett helt år.

På kvällarna var det grillning, kräftor och alkohol som gällde. Vi är ju rätt många som håller ihop, det är hela min familj med respektive, sen några kusiner och sen annat folk hemifrån. På lördagen satt vi i mammas och pappas förtält och sjöng vinnarlåten, plötsligt från ingenstans kom en kärring och började skrika fula ord om att hon inte kunde sova…vi höll ju alla på att skratta ihjäl oss, efter det dog festen lite, hehe.

På lördagen åkte jag till Älmhult som bara ligger cirka 5 mil från Tingsryd för att tävla med Ella. Tävlingsgänget var redan på plats när jag kom, så hade lyxen att sätta mig i ett uppsatt tält. Hade felberäknat tiden liten så kom ganska tidigt men det gjorde inte så mycket för då kunde jag se både Jeanettes och Ulrikas första lopp. Banorna såg rätt roliga och kluriga ut men ändå kunde jag inte känna nått riktigt sug efter att tävla. Kände mig helt lam innan min banvandring, ryckte dock upp mig lite men ändå inte helt taggad.

Agilityklass 2
Blev en tredjeplacering men med 5 fel (kf på a-hindret). Banan va inte helt lätt, vilket va skönt för då kämpar jag mycket mer. Jag satte alla mina byten perfekt med bra spring i benen. Ella däremot va lite för ambitiös och letade hinder hela tiden. Det kändes som jag fick gapa på henne hela tiden för att hon skulle välja de vägar jag ville. Fick ingen direkt bra känsla under loppet, men kunde lämna det bakom mig ganska snabbt.

Efter första loppet blev det en väldigt lång väntan till nästa. Jag tyckte det skulle bli intressant att se hur Ella reagerade på den långa väntan då det var längesen jag var på en tävling med så långt glapp mellan starterna. Jag blev lite konstig innan min banvandring och fick skakningar i kroppen, armarna domnade (tur att det för en gångs skull inte var benen). Jag vet inte vad det berodde på men kroppen är ju konstig nu och fixar inte alltid långa dagar utan vila. Men lagom till banvandringen kom jag igång och jag kände att denna banan passar Ella, det var lurigheter som inte borde vara något problem för henne.

Hoppklass 3
0 fel och inom tiden. Ja det finns inte så mycket att säga min lilla hund gjorde allt jag bad henne om och lite till. Det som jag kan säga var hennes fel om man ska klaga var att hon taggade så i starten att hon på andra hoppet gjorde ett väldigt långt hopp och flöt ut i svängen som skulle varit tajtare. Där missade vi lite tid men det är ju egentligen en bagatell, men kan ärligt säga att det var det enda som hon själv kunde förbättrat. Det som känns skönt med detta loppet är att vi satte vår första nolla i klass 3 och det är bara vår fjärde start (de andra starterna har visserligen bara varit 5 fel fast med tidsfel). Jag fick bevisat att sätter vi en nolla och inga större missar så klarar vi tiden och det var viktigt för mig att se. Jag vet att vi kunde gjort en snabbare tid för jag sumpade till det lite på ett ställe, jag skulle göra ett blindbyte, men först skulle man skicka in hunden i tunneln, vända riktning och få upp farten igen och detta då hunden sprang i en kort tunnel. Jag satsade i vändningen och sprang rätt in i tunneln…haha, aj, men fortsatte. Detta gjorde dock att jag kom lite efter i bytet och visar inte Ella vart hon ska. Det blev lite virrigt och självklart tappar man tid, så kan säga att det var på grund av det missade vi vår sm-pinne. Hade nämligen behövt vara 40 hundradelar snabbare för att få en J. Jag bryr mig inte om några placeringar egentligen, tycker mest det är kul att se att vi var med och kampade. Mot slutet av banan blev jag väldigt trött, kände att jag inte orkade mana på henne lika mycket i början av banan, då var det skönt att höra kompisarna ropa för det gjorde att jag bet ihop..har ju inte riktigt samma ork som vanligt vilket stör mig så nu när min hund är på G. Nu är det inte så många tävlingar kvar i år, mina mål för året är uppfyllda så nu ska jag bara njuta av resten. Självklart hade det varit fint med sista pinnen i agilityn men tänker inte stressa, kf måste ju oavsett sitta nästa år.

Tävling Jönköping

För två veckor sedan höll vi i vår officiella agilitytävling på klubben. Kvällen och natten innan ösregnade det så jag tänkte att det antagligen skulle bli en lång och blöt dag. Men när jag vaknade tidigt var det sol, så himla skönt. Under dagen var det uppehåll hela dagen och ett perfekt tävlingsväder. Jag startade Ella i båda agilityklasserna, hade inga större förhoppningar då det alltid är jobbigt att vara funktionär och tävla samtidigt. Men Micke kom upp så han assisterande mig och skötte om Ella mellan klasserna. Båda mina klasser gick tätt på förmiddagen så när jag hade gjort båda starterna tog Micke med henne hem. Väldigt skönt för då kunde jag koncentrera mig på att hjälpa till resten av dagen. Jag hade aldrig tagit med henne om hon hade behövt sitta i bur hela dagen. Hela tävlingen flöt på bra och jag tror att dem flesta var nöjda, det blev en lång dag men det kändes helt okej med tanke på hur bra det gick. Hur gick det för mig och Ella då?

Agilityklass 2a:
0 fel och pinne. Ett enkelt och smidigt lopp, bromsade henne dock väldigt mycket på balansen och gungan så tappade mycket tid men det var det värt. Banan va rätt tråkig då den va så lätt, det va liksom bara att springa runt, ingen utmaning nånstans.

Agilityklass 2b:
Ella hoppade kf på balansen så jag väljer att ta om den, alltså disk. Jag testade att låta henne springa mer självständigt på balansen och hon var uppenbarligen inte redo för detta. Tog även om A-hindret då hon slarvade där, tror dock inte hon fattar varför hon får göra om. Eftersom jag ändå var diskad passade jag på att köra omvänt slalom (vilket man annars inte hade valt på den banan), detta för att träna lite. Hon gick ur de två sista portarna.. så nu kan jag konstatera att det inte beror på mina nerver då jag var helt lugn och redan var diskad. Det blev mer en träningsrunda men kände mig ändå väldigt nöjd med dagens första lopp så gjorde inte så mycket. Tyckte det var tråkigt att båda banorna var så ”lätta”, ingen handling överhuvudtaget. Känner att jag redan nu har blivit bortskämd med klass 3 banorna som är så himla mycket roligare.

En vecka av semestern har passerat

Sitter just nu inne en stund och äter lite glass, ute är det gassande sol. Jag har badat, och solat massor idag, det är så himla skönt att vara hemma hos mamma och pappa. Hundarna har det skönt på trädgården och jag i poolen. Jag och Ella har varit här ute sen i fredags, vilket har varit underbart. Jag pysslar med lite av varje och gör det när jag känner för det. Micke han är på västkusten med några grabbar, vilket var lite skönt så här efter en vecka tillsammans. Jag har hunnit med att rida 2 gånger under helgen, aj mina ben säger jag bara, det är verkligen dags att ta tag i ridningen igen så man inte får sån jäkla träningsvärk. Gått massor med promenader med Ella och några av de andra hundarna, spelat minigolf med Hillevi, mamma och pappa. Ja och en hel del annat också. Igår var vi på Maltes 2 års kalas, kul att träffa kusinerna.

För mig är det verkligen semester att vara här ute på landet, även om det inte är något unikt, är ju typ här ute jämt annars också. Men på semestern har man inga måsten och det finns mer tid, då blir det mycket roligare och man uppskattar tiden mycket mer. Sen är det ganska skönt att kunna bada i pool och sola på trädgården utan att nån ser å så.

Men i veckan som var hade vi också fint väder, då åkte vi två dagar till Västersjön och det uppskattar ju Ella väldigt mycket. Hon bara älskar att plaska i strandkanten och gegga ner sig, hehe. Förra helgen ägnades i huvudstaden med Micke och hand föräldrar. Trevligt med lite miljöombyte, har inte varit där på flera år. Vi bodde på hotell, åt gott, shoppade, gick en sväng på Gröna Lund och tittade på Sommarkrysset, hehe. Storstad kan vara trevligt men ofta ganska intensivt, usch mina fötter mådde sådär.

Har senaste tiden kommit igång med motionerandet lite mer, vilket är väldigt skönt. Jag passar mig fortfarande lite för jpggingturerna då det kan ge så hemsk huvudvärk men då och då ger jag mig ut. Ella är i väldigt fin form motionsmässigt men tyvärr har jag tyckt att det varit lite för varmt för att träna agility och på kvällarna har jag haft annat för mig. Ska åka upp nån dag denna veckan så hon inte är helt galen på tävlingen på lördag. Jag har noll förväntningar resultatmässigt med både Ella och Ville på hemmatävlingen. Jag kan inte ha det när jag ska vara funktionär samtidigt, med tanke på hur min kropp beter sig just nu så får man inte räkna med mycket. Jag övervägde att stryka mig så jag sparar på orken då det säkert blir en lång dag som funktionär, men tror jag startar ändå vill nämligen känna på Ella inför kommande tävlingar. Det blir bra träning, är det nått som strular så kan jag ju träna på det nu.

Igår fotade jag en hel del, mest på mammas alla olika blommor. Ska lägga upp några bilder när jag kommer ihåg. Men ett litet smakprov på Ella lägger jag upp. Nu ska jag njuta av denna veckan och jag hoppas den bjuder på härligt väder. Det behöver inte vara sol hela tiden för det orkar jag ändå inte med men det behöver ju inte regna och vara 17 grader som det är ibland.
Men dagar med mindre bra väder behövs också, då får man annat tråkigt gjort som faktiskt behövs göras. I fredags rensade jag bland alla mina kläder, så alla kläder i typ storlek small fick flytta ner i flyttkartonger..jag fyllde två proppfulla. På kart kartongerna skrev jag, rensning 2011 små kläder, kanske kan användas igen, haha, det är inget jag räknar med. Jag tror man alltid ändras lite i kroppen oavsett hur mycket man går upp eller ner, och sen ändrar man säkert lite stil också med tiden. Men det är fina kläder så det kändes lite förhastat att slänga dem bara för att vi behöver plats för Bönan :). I alla fall så börjar jag komma till ett klädproblem nu, mina byxor är typ som vanligt i benen (om inte slappare), men det börjar bli taijt i midjan, får lite lätt panik om det trycker så har fått börja köra med gummiband, får se hur länge det funkar ;).

SEMESTER

Om några timmar går jag på semester, det ska bli så jävla fucking underbart (ursäkta men var tvungen att ta i från tårna). Jag har ju mått ganska dåligt sista tiden så det ska därför bli extra skönt att få vara hemma lite och ta igen sig. Imorgon startar vi hårt med en snabbis till Stockholm, hundfri helg och boende på hotell i storstaden. Ganska bra sätt att kicka igång på :). Sen på måndag har jag bokat in massage så det kommer nog bli en härlig start.

I veckan bara måste jag och Nina få tummen ur och träna Ville, stackarn ska ju tävla 6 augusti och tränar inget. Han dummade ju sig både på slalom och kf i Åtvidaberg så han skulle verkligen behöva träna massa. Målet är två gånger nästa vecka, självklart behöver ju Ella också träna. Ja nästa tävling är 6 augusti och det är vår egna tävling. Det kommer bli en hel del arbete och jag hoppas jag kommer orka med. På själva tävlingsdagen ska jag ju köra fyra starter och vara funktionär, absolut inte bra men jag kan inte låta bli att starta när det är dubbla agilityklasser, bättre träning kan man ju inte få. Jag skulle så himla gärna vilja ta en pinne med Ella men det är ju när man är på pinnjakt det brukar skita sig.. Tyvärr är det ju så att jag börjar känna lite tidspress, vet ju inte hur länge jag kommer klara köra i höst. Det är många frågetecken och självklart stressar det lite men jag ska försöka att inte tänka på det. Egentligen skulle det inte göra så himla mycket om jag inte hinner få upp henne i år. Kan ju vara en skön mjukstart med klass 2 nästa år i agilityn då kf ändå inte sitter, jag själv lär ju vara ur form så då kanske det är bäst så. Vi får helt enkelt se, jag är mest glad för varje tävling jag hinner vara med på. Det är ju olika krämpor hit och dit men än så länge fungerar det ju att köra agility. Men jag tänker inte fortsätta att tävla när jag känner att jag drar ner Ellas tempo för då förstör jag bara för henne. Då är det bättre att vi tar en paus och kommer tillbaka nästa år. Nu har jag anmält oss till Älmhult och Nässjö. Ville ska inte med på nån av de tävlingarna eftersom Nina jobbar, så blir ju inte så många lopp. Sen är tanken att anmäla till Tidaholm och eventuellt Forserum. Sen får vi ser hur vi ligger till, är ju några få tävlingar kvar sen under hösten.

Igår var jag, Sara och Emma på gympa på Vätterstranden. Det va riktigt kul och det var verkligen skönt att röra på sig som vanligt igen. Jag som tränat en hel del under våren, har inte riktigt fixat det de senaste två månaderna men nu känner jag mig redo igen. Och helt ärligt så kändes det inte som att jag hade försämrat min kondis så extremt mycket som jag trodde. Ska försöka träna cirka tre dagar i veckan nu, det borde ju vara ett lagom mål tror jag. Men ska jag orka köra agility i höst är det nog bäst att träna upp sig lite nu :).

Tävling i Ulricehamn

Jag har ju jobbat även denna veckan så oturligt nog kunde jag bara ta ledigt en dag för att åka till tävlingen i Ulricehamn. Jag hade verkligen velat vara med den andra dagen också men man får väl vara tacksam för det lilla, fick ju i alla fall tävla lite. Sara och Lovisa var lediga så de bestämde sig för att följa med och titta, vilket va himla roligt. Anna som även skulle tävla den öppna klassen fick ta egen bil då jag inte kände för att vänta från typ 10 till 17, jag skulle bara starta de officiella klasserna på morgonen. Det va himla skönt att för en gångs skull komma hem tidigt.

När vi kom fram blev vi lite nervösa då båda våra banvandringar gick samtidigt och vi visste inte riktigt hur vi skulle få ihop det. Vi fick börja med att gå banan för klass 2 agility och sen snabbt upp till den andra banan för klass 3 hopp. Kändes lite rörigt men det gick bra, mycket tackvare att klass3 banan va en enkel springbana, inte så mycket att memorera. Sen var det bara att tagga till och gå in och köra. Det som bekymrade mig lite var höjden på hinderna, det var väldigt maxat rakt igenom hela banan. Och nere på agilityplanen var det ännu värre och där skulle hinderna tas ur konstiga vinklar hela tiden.

Hoppklass3
Ella verkade på väldigt taggat humör när jag satte henne på starten. Jag körde typ en flygande start och det flöt på bra, allt satt som det skulle. Jag valde att inte ta slalom på sidan som strular, detta innebar att jag var tvungen att göra ett blinbyte innan och detta gick bra. Tyvärr gick hon ur de sista två portarna. Jag tog ett djupt andetag, gick tillbaka och körde om hela slalomet och då gick det bra. Resten av banan gick också väldigt bra med ett skönt flyt. Det kändes väldigt enkelt och jag är så nöjd med Ella.
Jag tänkte på det när jag kom hem att när vi kör på det här sättet finns det likson inga tveksamheter. Ella hon följer bra, skickar jag henne så är hon bombsäker på vad hon ska göra. När jag är tydlig och springer på flyter allt. Man ser så många hundar som tvekar dels för att förarna inte visar tydligt men också för hundarna är osäkra. Sen kan ju även hunden ha en dålig dag och inte alls lyssna och tro mig det kan även min lilla pärla ha :).

Agilityklass 2
Inför den här klassen blev det inte så mycket uppladdning då vi precis sprungit i mål på förra banan. Det var bara ner, snabbt kolla igenom banan och sen in och köra. De hundar som jag han se innan mig klarade inte alls starten som var ganska klurig. Sen var det många hundar som helt enkelt inte klarade höjden på hinderna, en del kröp under och många rev.
Ella försökte jag lugna innan då hon kändes uppjagad men trött på samma gång då vi precis sprungit. Hon tjuvade lite i starten vilket gjorde att jag fick agera lite snabbare än tänkt men det gick bra, tycker vi satte den svåra startkombinationen riktigt bra. Balansen gick bra hon lyssnade på mig men det tog ganska lång tid att få henne att gå hela vägen ner. A-hindret gick med nöd och näppe, slalom satt fint och allt annat med. Det blev ett nollat lopp och det kändes helt okej, Ella skötte sig bra. Själv kände jag att jag inte hade hundra koll på banan men löste det under banans gång. Tyvärr fick vi 60 hundradelars tidsfel.. kan inte riktigt förstå hur de kunde ha den tiden på ett agilitylopp. Jag tror det va kanske 7 hundar som gick felfritt av 55 och alla utom en hade tidsfel. Väldigt tråkigt tycker jag, vi förtjänade den pinnen. Jag vet ju dock att det tar alldeles för lång tid på balansen så jag måste verkligen träna vidare på detta. Men annars är jag nöjd med min fina lilla hund, hon klarade höjden utan problem och hade bra fart och säkerhet i båda loppen. En bra tävlingdag helt enkelt. Vi fick med oss en rosett och ett ben hem, men visst en pinne är alltid roligare.

Två veckor kvar sen har jag äntligen semester

Så underbart, men oj vad tiden går sakta på jobbet. Vi är inte många kvar i byggnaden och det gör att tempot är lite på halvfart och det passar inte mig, då blir jag så fruktansvärt trött. Denna veckan ska jag göra klart allt för nästa vecka blir det upplärning av min semestervikarie. Annars är det som vanligt, ganska flängigt hit och dit på fritiden varvat med soffan och försök till att vila upp mig. Huvudet är bättre även om det inte är helt bra. Kroppen är fortfarande trött och hängig och får blodsockerfall för minsta solstråle.

I helgen åkte jag och Micke till Ängenholm för att träffa Mickes föräldrar och syster med ny kille. Vi fick en trevlig kväll med god mat och lördagen bjöd på sol så vi hängde lite på stranden. Ella hon var så lycklig och spelade apa med många roliga stollarryck..hon va ganska sandig efter det. På efetrmiddagen åkte vi hem igen fast då till Sävdabo där vi grillade och hade myskväll med mina syskon. Även söndagen blev lite solhäng och slappande. Jag satte upp några hinder och slalom och tränade Ella en snabbis. Tränade på starten från Åtvidaberg, satt fint även nu på alla möjliga sätt. Körde även slalom och blev lättad när hon faktiskt gick ur de två sista portarna. Klart man inte blir glad övder det, för det är ju ett ganska stort problem men jag trodde det hade nått med mig att göra på tävling. Så nu blir det till att träna om, tråkigt då slalomet suttit kanon hela denna säsongen. Det verkar bara vara problem när jag är på vänstersidan av henne. Ska försöka träna nån dag denna veckan, ska ju faktiskt tävla nästa vecka.. inte bra, jag som skulle träna så mycket kf innan dess. Har inte tränat en gång, har inte riktigt haft lust nu. Det är dels varmt och sen är jag så trött efter jobbet men får försöka bättra mig.
Igår eftermiddag åkte jag, Hillevi och Emma till Vaggeryd för att spela lite på travet. Blev väl inga summor att prata om men vi åkte nog hem alla tre med plus minus noll :).

Jag ska ha semester i tre veckor, har inte planera in så himla mycket. Första helgen blir en tripp till Stockholm tror jag, det är nån stor golftävling vi ska ska på. Sen blir det bara hem för att packa om, sen drar vi några dagar till Halmstad där min bror ska ha sin husvagn. Efter det finns det inga direkt planer mer än att ha det jäkligt gött. Ska satsa mer på mysiga kvällar och lugna dagar, kanske några små utflykter hinns med också. Under semestern blir det bara en tävling, vilket är ganska skönt (kom på nu att det kanske blir en till om jag anmäler till Älmhult). Dock är det våran egen tävling så det innebär ju en hel del jobb. Jag ska starta både Ella och Ville i båda agilityklasserna...hemmaplan brukar inte vara min grej och definitivt inte när man samtidigt är funktionär.

Åtvidaberg

Helgen är över och jäkla vad snabbt det gick, vi åkte efter jobbet i fredags och kom hem igår vid 20 tiden. Så kan säga att det var lite jobbigt att gå till jobbet idag, blä för det. Hur gick det då, jo överlag ganska bra. Ella är jag så nöjd med, Ville är jag lite besviken på eller snarare kanske på mig själv.

Agilityklass 2 lördag:
En ganska enkel bana, enda knixiga var två tunnlar som skulle tas ett par gånger.

Ella, 0 fel och pinne. Är väldigt nöjd över detta loppet, målet var enbart att hon skulle ta hela balansen och det gjorde hon. Hon hoppade ordentligt på A-hindret men inga fel. Väldigt skönt med första pinnen.

Ville, 10 fel. Gick hur bra som helst men sen missade jag ett byte och det resulterade i att han missade ett hinder (mitt fel), sen hoppade han A-hindret. Lite retligt men helt ok.

Hoppklass 3 lördag:
En svår bana som många hade problem med, starten var knivigast.

Ella, 10 fel på slalomet. Ellas debut i klass 3. Väldigt synd att det på slalomet hände för vi hade nått bra på gång. Starten gick enkelt och ingången till slaomet satt perfekt men sen av någon anledning gick hon ur slalomet på slutet (har inte hänt på väldigt länge), vi tog om och jag märkte att hon blev störd så kombinationen efter blev lite konstig och hon gjorde världens kaninhopp. Men på nått sätt lyckades vi hålla ihop det och gjorde resten av loppet riktigt bra. Jag var jättenöjd med loppet, även om jag blev lite orolig över slalomet.

Ville, disk. Även för honom gick starten enkelt och allt annat med, men på slutet springer han förbi ett hinder, kanske jag tryckte honom lite för mycket men samtidigt stod hindret mitt framför näsan på honom så han borde tagit det, riktigt surt, men så kan det gå. Annars ett väldigt bra lopp som hade räckt långt.

Agilityklass 2 söndag
En enkel bana, inga svårigheter

Ella, gjorde en bra runda, tyvärr var det omvänt slalom och hon gick ur de två sista på slalomet. Annars satt kf igen och balansen gjorde hon perfekt hela vägen ner. Men ändå lite retligt med slalomet.

Ville, 10 fel. Han hoppade både A-hindret och balansen. Jag var väldigt besviken över detta och mest för att jag inte tog om dem. Finns inte så mycket att säga mer än att det behövs väldigt mycket träning på detta nu.

Hoppklass 3 söndag
En bana med många svårigheter, speciellt starten. Denna bana drog åt sig mycket uppmärksamhet märkte jag, det var många som stod vid starten och diskuterade hur man skulle göra på bästa sätt. Hund efter hund diskade sig, och de få som klarade sig runt felfria fick många av dem tidsfel. Eftersom det var så lång väntan kändes det som jag höll på att vela i flera timmar innan jag bestämde mig för hur jag skulle köra. Då är det inte kul att köra med två hundar och man på flera ställen ska köra olika handling.

Ella, 5 fel. Ella valde jag att starta på det svåraste sättet och detta gick kanon. Hela starten gick faktiskt riktigt bra och hon fick fina svängar. Allt flöt på bra men efter släpet blev hon väl lite snurrig eller nått för hon missade hindret, blev en vägran, allt annat gick väldigt bra, innan slalomet drog hon iväg lite så jag fick kalla tillbaka henne, blev inga fel men tappade ju tid. Slaomet tog jag på "rätt" sida och då gick det bra. Skönt. Tycker det var en bra runda med tanke på att det var hennes andra start. Duktig tjej :).

Ville, 5 fel. För Ville hade jag en helt annan plan och jag blev så nervös att jag skulle glömma och tappa bort mig. Med honom gjorde jag ett annat startalternativ och även denna satt fint. Så är det nån som vill ha expertråd om starten på denna bana så hör med mig, jag satte ju den på två olika sätt, haha. Allt gick enligt planen och sen var det bara slalomet kvar och jag gjorde ett snabbt blindbyte och sen var det bara köra. På slutet av slalomet tappade jag rösten, jag hade skrikit på honom genom hela banan men här tog det bara slut och då gick han ur. Fan, gjorde om och rätt och sprang sen i mål med 5 fel. Fortfarande väldigt bra men lite retligt.

Jag är väldigt nöjd med mina klass 3 starter. Ella gjorde ju debut och gick runt båda med riktigt bra flyt och bra handling. Väldigt stolt över henne och mig. Om jag tränar mer på små knep som kan förbättra tiden så finns det nog lite hopp. Oavsett är det ju väldigt kul att köra och känna att vi faktiskt fixar det. Och med tanke på att både Ella och Ville klarar banorna så pass bra så måste ju jag göra nått rätt också för annars hade det ju faktiskt inte gått :).

Hade en skön känsla med Ella hela helgen. Ville kändes bra i hoppklasserna men jag blir självklart lite bekymrad över kf. Ville ska inte tävla förrän om en månad så hinner träna på det nu. Nästa tävling för Ella blir en dag i Ulricehamn, jag ska träna mycket slalom innan dess och fortsätta med kf, nu känner jag mig inte lika uppgiven.

Huvudet sprängdes inte i helgen även om det klart och tydligt visade att det fortfarande finns. Kanske inte slänger mig framför något tåg ännu. Jag hoppas det förvinner snart, nu är det lite tryck bara. Har pratat med läkaren och kommer kanske få lite starkare tabletter snart.

Stort GRATTIS till alla er som tog sm-pinnar och uppflyttningspinnar. Extra grattis till Ulrika som äntligen satte det i agilityklassen och det gånger 2.

Försök till uppladdnings trots migrän...

Inte lätt att ladda när man helst vill lägga sig och dö
Ja jag försöker verkligen att ladda inför helgen men jag kan inte påstå att det är lätt när jag har världens migrän. Idag har jag haft huvudvärk i 16 dagar i rad, fyra av dem har varit måttligt och resten har varit sprängande. Det är så ledsamt för det förstör verkligen allt, lusten, humöret, förmågan att göra saker och umgås. Denna veckan har jag ställt in det mesta, det är soffan som gäller..skitkul när det är strålande sol ute. Detta är den längsta "attacken" jag varit med om, oftast brukar det vara högst upp till en vecka. Ska ringa läkaren idag och höra vad jag ska ta mig till. Just nu känns den smidigast att slänga sig framför tåget...men jag tänkte försöka tävla i helgen först ;).

Sista träningen innan helgen, inget märkvärdigt
Igår gjorde jag och Nina ett tappert försök till träning av hundarna, jag hade inte tänkt köra nått speciellt utan mest låta dem springa av sig. Risken är ju annars väldigt stor att första klassen på lördag blir halvt hysteriskt. Ella ska jag nog inte räkna med så mycket annat med i första klassen, hon är väldigt pigg nu och det innebär att hon har väldigt svårt att fokusera på rätt saker :). Ville var ovanligt på hugget på kf och fuskade faktiskt en gång, det var iof bra för då fick jag chansen att säga till honom och göra om rätt. Han tjuvstartade även en del, så jag måste vara tydlig i starten annars bär det iväg.

Jag tränade byten efter slalomet och märkte att Ella blev lite störd av detta (första gången jag testade detta med henne), hoppas inte det påverkar henne i helgen. Ville kändes inte alls säker på slalom, men tror han var väldigt trött, märkte även att han hoppade slött och kravlade sig över två hinder. Han har ju inte så bra kondis nu (Nina kan ju inte gå så mycket med sitt ben) så får ta det lite lugnt med honom. Fyra lopp kommer nog bli lite mycket så vi får försöka att vara uppmärksamma om han verkar trött. Blir han för slarvig beror det nog mycket pga detta.
Nu när vi tränade sist märkte jag att både Ella och Ville påverkades av värmen, kände några gånger att de inte drog på hinder utan stannde och tittade om jag hängde med. Så i helgen måste jag verkligen se till att hjälpa dem hela vägen, inte räkna med att de löser sådana uppgifter själva. Har lite dåligt samvete över att jag bara tränat hundarna två gånger sedan senaste tävlingen som var för tre veckor sedan, men vi får hoppas att det går hyfsat ändå.

En månads grubbel över ett jäkla byte
Har grubblat på en sak länge nu, helt meningslös egentligen men så här ligger det till. När jag tävlade både Ella och Ville i Bollebygd i agilityklassen så var det ett ställa det var ett lite knivigt fb, jag hamnade efter och misslyckades med detta med både Ella och Ville, både redde ut det ändå, (dock lite tveksamma), med ett improviserat bf. Detta var ju inget jag hade funderat över annars utan jag brukar vara rätt bra på att hitta lösningar när jag själv missar. Men i Falkenberg i klass 3 med Ville var det ett liknande byte och detta var mycket svårare och tajtare, detta hade många stora problem med. Jag och Ville gjorde detta klockrent och jag vet att det inte var en slump utan vi kan det. Min slutsats över detta en månad senare är att jag är så jäkla passiv och avvaktande i agilityklassen att jag inte är engagerad nog att klara av svårare byten. Jag är aldrig taggad inför en agilityklass och får därför heller inte den där kämparglöden. I hoppklasserna är jag så taggad och besluten om att sätta mina byten till 110 %, och jag tycker det är så jäkla roligt. Det blir oftast ett helt annat flyt och en mycket härligare känsla. Jag måste verkligen jobba med detta även om det är svårt. I helgen ska jag försöka hitta den känslan med iaf Ville, han är ju lite säkrare på kf. Ella känner jag mig väldigt uppgiven över redan nu, det är inte bra men det kan jag verkligen erkänna. Agilityklass, jag och Ella är inte en rolig kombination. Ska jobba på attityden men det kommer inte över en natt.

Bädda och packa bilen, i alla fall lite uppladdning
Ikväll ska jag hem och hämta bilen som jag och Nina ska ha till Åtvidaberg. Min bror har tagit ut sätena och pumpat upp en stor madrass så det är bara att börja bädda och fixa. Har inte sett hur det ser ut än men jag tror det kommer blir bra, väldigt skönt om det regnar. Blir väl en hel del packning också eftersom vädret visar väldigt olika, kan nog bli vad som helst. Jag hoppas dock inte på för mycket sol, då kommer jag aldrig orka med min huvudvärk.

Midsommar

Då har vi firat midsommar igen och ännu en gång har det regnat och varit kallt, tur att man är van så man alltid ser till att ha med vinterjackan :). I vanlig ordning blev det Gränna camping och husvagn som gällde, dock satsade vi bara på en natt eftersom det visade så dåligt väder. Dagen firades med syskon, respektive och två kompisar till Albin. Det blev grillat, tårta, jordgubbar, lekar, musik och sång. Vissa hällde visst ner en och annan snaps och kanske några öl. Ella och Maia var med och jag tycker de skötte sig utmärkt..förutom Maias magproblem på natten...Hillevi fick släppa ut henne 8 gånger, så mindre sömn till oss. På lördagen drog vi hem, vi fick putta loss vagnarna och ta sats för att komma ut från campingen, snacka om lervälling. Vi åkte alla hem till Sävdabo där vi hade myskväll och dagen efter bjöd ju faktiskt på sol så vi slappade alla i värmen. Innan vi åkte hem blev det grillat, och sen glass och jordgubbar, göttigt.
En rätt skön helg med andra ord.

Igår på eftermiddagen åkte jag och Nina upp till klubben för att träna lite med hundarna. Det blev en en intensiv men kort träning. Ella körde jag mycket kf med och fasen va duktig hon är, synd bara att hon inte verkar fatta detta på tävling :(. Handlingsmässigt kändes Ella väldigt tankspridd i början men sen på slutet kändes hon riktigt fin. Dock hade hon väldiga problem med tunnel under balansen, haha, hon bara skulle upp på balansen hela tiden. Ville kändes stabil på kf, väldigt skönt att köra med en hund som saknar det problemet. Däremot kändes han inte helt hundra i handlingen och jag har märkt att bakombyten gör honom lite tveksam..måste öva på det. Tränade även på byten efter slalom, såg nämligen att alla gjorde detta på SM:et, så det måste övas på. Kom dock på nu att jag glömde det med Ella.

Vi ska försöka hinna med en till träning innan tävlingen i helgen, sen är det bara hoppas på det bästa. Målet med helgen är att ta en pinne med Ville i agiliyklass och komma runt en klass3 hopp utan disk. Målet med Ella är att ta kf på balansen en gång, och komma runt en klass 3 hopp utan disk. Det är ju faktiskt hennes debut i i trean i helgen :). I agilityklasserna ska jag ta det väldigt lugnt, i hoppklasserna ska jag chansa och testa grejer, köra lite mer aggressiv handling, i alla fall med Ella, haha Ville kanske blir livrädd om jag kör så med honom.

Annars är jag mest nervös över mitt mående till helgen, har mått dåligt i ett par dagar nu igen. Nu är det mest huvudet som spökar, har haft en fruktansvärd huvudvärk i 10 dagar, och man blir rätt matt av det. Nu har det varit så illa att jag tappar mycket av synen vissa stunder, inte kul. Så jag hoppas att detta blir bättre till helgen för annars vet jag inte hur jag ska klara av att springa 4 lopp om dagen. I vanliga fall brukar jag oroa mig över Ellas status innan tävling men den här våren/början av sommaren har det mer varit jag själv som orosmomentet.

Lite uppdatering

Har inte orkat skriva här på ett tag, kan säga att det heller inte hänt så mycket sen sist. Sedan vi var i Falkenberg har jag inte tränat nått med hundarna, dåligt av mig fast samtidigt tyckte jag att Ella behövde lite vila, men dock inte så här länge. Eller just det vi åkte ju en snabbis till Bollebygd och startade en agilityklass, var anmälda till hoppklassen med men båda blev ju uppflyttade i sista sekund. Jag kände mig väldigt omotiverad till att bara starta en klass och dessutom en agilityklass som jag inte är så förtjust i, det är ju däremot Ella :).

Banan var väl inte så överdrivet svår, men det var väldigt trångt. Den hade sina svårigheter och jag kände att nej inget fegande utan passa på att testa nya saker. Först ut va Ella som var helt galen innan, skällde väldigt mycket vilket inte är så bra då hon oftast blir väldigt slarvig och glömmer lyssna. Precis så blev det, tjuvstart och det kändes som hon hela tiden försökte komma på en egen bana.. Hon flög av balansen men jag kände inte att det var någon ide att ta om då hon var så uppskruvad, resten av banan var felfritt men defenitivt inte bra. Dock väldigt nöjd med slalomet som hon tog i all stress. Jag var lite besviken efter, jag avskyr lopp där känslan av samarbete saknas helt.

Ville han va också supertaggad, Nina hade glömt koppel?? så han fick ha Ellas, så i starten satt det så tajt att jag knappt fick av det, jag fick lirka av det och han blev helt vansinnig. Tror faktiskt det var därför han tjuvstartade. Allt gick bra, även om jag inte riktigt fick till känslan med honom heller. Dock fick han fem fel på ingången på slalomet, antagligen var jag för nära honom så han kände sig trängd men det är lätt att sånt händer när man inte känner varandra. Blev dock sur på att det hände, är det någon som förtjänar en pinne i agility så är det han. Han sköter sig nästan alltid på kf men ändå så är det alltid nått som blir fel. Det blev varsin rosett i alla fall för det små jack russlarna.

Denna veckan måste jag verkligen ta tag i träningen, både för mig själv och hundarna, men känner mig konstigt nog inte motiverad..inte bra. Jag borde verkligen träna med Ville så vi lär känna varandra mer och Ella måste träna om KF igen. Har en och en halv vecka på mig och vet ju att det är omöjligt arbete med just kf men får hoppas på det bästa, man förtjänar inga pinnar förrän nått sitter till hundra procent, så bättre att sluta hoppas på tur.

Kollade in den preliminära tidsplanen för tävlingen nästa helg i Åtvidaberg, såg rätt bra ut för mig. Båda klasserna på samma bana till och börja med vilket är skönt med tältet. Första start runt 09 vilket kan vara ganska lagom och nästa start runt 14, ska man klaga så är glappet lite långt i mellan klasserna för Ella, henne kör jag gärna tätt då hon slöar till sig annars men det kunde ju varit mycket längre väntan. Skönt med large/medium innan så hinner man kolla och lära sig banan i lugn och ro i båda klasserna, ja helt perfekt nästan. Nu borde vi dessutom kunna åka hem runt 16 på söndagen så det är skönt, ska ju dock till jobbet på måndagen.

Hepp innan dess ska det ju firas midsommar, och detta ska göra på vanligt vis på camping i husvagn med mina syskon med respektive och kompisar. Har ju glömt att skriva att jag numera är husvagnsägare, eller delägare med min syster :). Vi fick mammas och pappas gamla då de köpt en ny, jippi..den bruna lilla veteranen är nu vår :).

Falkenberg - uppflyttning till klass 3

Då är långhelgen över, det har verkligen varit skönt att vara ledig lite längre än bara en vanlig helg. I torsdags packade jag, Hillevi och Micke bilen full med hundar och grejer och körde mot Falkenberg. Vi hade bokat en liten stuga på Skrea camping och vi kan intyga att det var en liten stuga, haha, två små sängar, men den dög fint. Helgen bjöd på strålande väder, glada hundar och släkt och vänner. Fredagen och lördagen ägnades år agilitytävling, kul men varmt. På söndagen hade även jag och Ella semester så då passade vi på att sola lite nere vid havet. En skön avslutning på en rolig helg. Måndagen ägnades i sängen och soffan, jag, Micke och Ella var så himla trötta så vi kände att dagen fick ägnas åt att vila upp sig och undvika sol och frisk luft J.

Liten sammanfattning från tävlingen:

Dag 1 - hoppklass 2, Ella och Ville i samma klass.
En lagom klurig bana men med ganska snäv tid.
Ella gjorde ett jättebra lopp, enkelt och relativt snabbt. Jag tycker jag var modig som i första klassen kör på omvänt slalom (hon brukar ju strula i första klassen på slalom), detta gick kanon. Tyvärr fick vi en rivning på långhoppet.
Ville var riktigt taggad och det kändes som ett bra samarbete mellan oss. Tiden var snabb och det räckte till en tredjeplats och pinne. Han blev därmed uppflyttad till klass 3.

Agilityklassen (både Ella och Ville) var ganska enkel.
Ella var väldigt trött, det märktes inte på farten men hon var väldigt slarvig. Hon hoppade på kf på balansen och A-hindret, sprang förbi slalomet och har för mig att vi hade fel på nått annat också. En riktigt dålig runda, som jag snabbt försökte glömma. Tycker inte det finns någon mening att grubbla över en runda som är dålig på grund av sol och trötthet.
Ville han var på hugget igen och det gick hur bra som helst fram till tredje sista hindret, då river han ett vanligt hinder. Himla retligt då det bara var en som kom i mål felfritt. Vi hade en bra tid dessutom.

Dag 2 blev ingen sovmorgon som planerat eftersom det blev debut i klass3 med Ville. Upp tidigt och gå banvandring sen hade jag startnummer 74..
Banan var överlag inte så svår utan den hade istället tre fällor där det var väldigt klurigt. Jag tyckte att min plan kändes rätt bra så var inte överdrivet nervös eller orolig. Men när jag tittade på en hel del starter märkte jag att var och varannan hund diskade sig. Allt gick så himla bra, men jag var lite otydlig på ett ställe så han sprang förbi ett hinder. Hade räckt till en placering tidsmässig så det var himla kul.

Ellas första klass var hoppklass 2, en ganska enkel bana men svår om man verkligen ville få till en bra tid. Ella var på hennes bästa humör, när hon lyssnar helt och hållet på mig och lägger all energi på att fokusera framåt. Det blev en felfri runda, rätt bra tid och pinne. Därmed blev hon också uppflyttad till klass 3.

Agilityklassen (både Ella och Ville) var direkt efter och jag kände att jag inte fick tillräckligt mycket syre till hjärnan, jag kunde inte lära mig den. När jag gick in med Ville började det så bra att jag helt glömde bort en tunnel, så tyvärr en disk, han var annars helt felfri. Tråkig avslutning med honom men så kan det gå i värmen.

Ellas runda var helt okej, jag kom ihåg banan men fick tyvärr en vägran på ett hinder, mer eller mindre mitt fel. Men väldigt glad för hon tog alla kf.

Jag är väldigt nöjd med helgen, det är egentligen bara ett av åtta lopp som inte är godkänt och det är Ellas ena agilitylopp där hon hoppade kf. Annars tycker jag att både jag och hundarna gjort riktigt snygga rundor. Lite kul att lyckas få upp dem båda i klass 3 på samma helg. Min handling har varit skitbra i hoppklasserna, jag har verkligen fått spring i benen genom mina byten och trotsat min skräck att göra ett visst byte som jag säkert under helgen gjort 15 gånger. Har testat på två omvända slalom med Ella och båda har suttit perfekt. Jag är nöjd över att kunna föra Ville så pass bra som jag gjort, kanske är det nybörjartur? Men jag är också nöjd över min lilla skrutta, jag tycker vi kör så himla mycket bättre agility nu i år. Min taktik har gett resultat och det är verkligen roligt.

Nu blir det vila denna veckan sen åker vi till Bollebygd på lördag och kör agilityklassen, kommer faktiskt inte träna nått innan. Vi får köra på rutin, hehe, nhe det är alltid nått strul i just agilityklassen så orkar faktiskt inte träna inför denna helgen.

Debut med Ville

Igår var det dags på Jbks inofficiella agilitytävling, vi anordnade denna för att kunna examinera Åsa som tävlingsledare. Tävlingen flöt på ganska bra även om det då och då strular till sig lite. Jag har sedan innan bestämt att undvika tävla själv när jag är funktionär, mest för att min hund inte fixar att sitta i en bur hela dagen och också för det är väldigt stressande, då är det bättre att Ella är hemma med Micke. Men eftersom jag ska tävla Ville i Falkenberg ville jag testa honom på en hel bana och en "riktig" tävling. Dessutom var Nina med som hundskötare så jag behövde egentligen bara gå banan springa med honom och sen sätta mig vid datorn och resultaten. Jag hade nummer ett i båda klasserna för att detta skulle funka. Så en liten snabb utvärdering av Villes och min debut.

Agilityklass: Denna banan va riktigt rolig, och ganska klurig. Jag tycker bara det är bättre ju svårare det är så man kan testa vissa sekvenser. Jag var lite nevös över starten, det är jag ju alltid även med Ella men med en ny hund är det alltid lite pirrigt. Men det gick bra och det flöt på bra, han gjorde bra kf på gungan och balansen, ovanligt med en hund som kan :). Sen fortsatte det bra inga konstigheter, men sen mot slutet låg det en tunnel under A-hindret och jag tänkte inte så mycket på att det var en fälla, jag försökte bara komma ihåg att jag skulle säga genom på tunneln (jag använder inte det kommandot på Ella), och Ville springer upp på A-hindret men jag forstätter som att det ingick i planen :). Vi kör klart banan och det kändes riktigt bra.

Hoppklassen: Var en betydligt enklare bana, en riktig springbana och det passar Ville. Jag bestämde mig för att bara köra fullt ut och det gjorde vi. Inga tveksamheter, jag tyckte jag tappade honom lite i en sväng efter en tunnel men såg sen att det gjorde de flesta. Jag tycker det kändes som en simpel och stabil runda. Detta räckte faktiskt till vinst :).

Inför starten med Ville hade jag bestämt mig för en sak, att köra som att vi alltid kört tillsammans, alltså inte tveka eller mesa bara för att vi inte är helt samspelta än. Och att satsta på bra tider för jag vet att han kan springa på bra och att han är snabbare än Ella så nu har jag min chans att själv visa att jag kan springa. Jag vet att jag håller tillbaka mig själv på Ella, mest för jag är så rädd för hennes megahopp, men Ville sysslar ju inte med sånt så då är det bara att satsa. Det jag kände när jag tappade honom på A-hindret var att om det hade varit Ella hade jag fått stopp på henne innan, jag måste därför vara snabbare när jag ser att han är på väg fel.

Inför Falkenberg är Ville färdigtränad, haha, då har vi tränar ihop två gånger och tävlat en. Ella måste jag hinna träna ordentligt med en gång denna veckan, känner att jag inte hunnit lägga ner så mycket tid som jag velat. Annars känns det riktigt laddat och det ska bli himla kul att köra båda, skönt att de är i samma klasser för då slipper jag ju gå fler banvandringar. Hundskötarna Nina och Micke är ju med så kan inte gå annat än bra :). Ella och Ville är väldigt lika i just handlingen, det är kf och slalom som Ella är osäkrare på än Ville. Men går jag en bana så är det i stort sett samma plan som gäller för de båda, kanske nått litet som kommer skilja. Sen kan man ju hitta en fälla när man kört den ena och rätta till det till man kör den andra, haha, fusk!

Har dock märkt av ett problem de få gånger jag tävlat två hundar på samma gång, att det är lätt att man satsar mest på en..detta är självklart omedvetet men något jag tänkt på. Jag ska jobba med detta och liksom hitta känslan med båda, inte bara satsa på den ena och det får definitivt inte bli Ville bara för det är kul att köra med någon ny.
Jag kommer att ha en stor hejaklack med mig, jag blir ju väldigt nevös av att folk tittar på just mig men oftast brukar jag kunna vända nervositeten till något positivt och jag ska banne mig kämpa. Hoppas bara inte det blir för varmt för då kommer jag säkert bli sådär konstig, får ju numera solsting för minsta lilla solgnutta.